Jag är som tröttast nu MEN.
Men jag måste bara blogga och berätta, jag har klarat EN VECKA UTAN NÅGON HETSÄTNING!!!!! Yes, igen liksom!
Jag är så glad och stolt just nu, kl 01.30 onsdag natt, låt mig vara det. Imorn är imorn. Jag tar inget för givet längre, jag har inga förväntningar utan jag glädjs istället för varje LYCKAD dag.
För övrigt så jobbar jag stenhårt med mig själv och min sjukdom 24h om dygnet. Jag får en otrolig hjälp av en fin människa som idag är fri från bulimi - tack för att du finns där. TACK.
Nu somnar jag snart över tagentbordet här;)
Vi hörs imorn!
PUSS-KRAM-GODNATT!
Ångest för en eventuell ångest om..
Nåväl, jag lär nog ett sisådär tusen gånger fundera över ett träningspass ikväll eller inte, det är ju iaf ljust länge om kvällarna så jag har tid på mig:-)
Vet ni vad? Som jag tidigare har berättat så bloggar jag sedan innan, min friska "blogg" så att säga, men jag hade önskat att jag vågade stå för min sjukdom och istället slå ihop bloggarna till en och samma. Då hade jag känt mig 100% äkta..jag tvivlar inte på att jag är äkta som person egentligen, men det dubbeliv jag levt i så många år är svårt att bryta och foga samman.
Kanske i framtiden..jag tycks iaf känna en viss kraft som byggs på dag för dag.
Varma kramar från er Sara.
Tack för era fina kommentarer!
Tänk att ni verkligen finns därute, människor som faktiskt är lika mig och vi varandra! Jag börjar på allvar inse att jag alltid föreställt mig sjäv som en "enstörning om denna sjukdom" och hur den tar sig uttryck för just mig. Jag läser alla kommentarer och blir helt överväldigad över att ni faktiskt bryr er. Många läsare är enbart ute efter "tips" för att kunna svälta osv.. Ok, jag svälter emellanåt ja, MEN jag har ingen avsikt att fortsätta leva så. Jag har ingen tanke om att mitt liv ska parallellt kompromissa med en ätstörning. Jag orkar helt enkelt inte det - därför vill jag bli frisk.
Jag är inne på dag tre utan någon hetsätning, men jag ropar inte "hej" denna gång, utan enbart för denna dag. Jag är förberdd på att X försöker med de mest uträknande metoderna för att komma åt mig.
Än en gång, tack för det ni skriver - vänner - vi fixar det här och vi hjälper varandra. Jag bloggar så fort jag har något att skriva, men för att inte trigga mig själv till det "ena eller andra", "svarta eller vita" så ska jag unvika att blogga om vad jag ätit och min vikt. Jga måste tänka på mig själv i första hand, och jag tror inte heller att jag skulle hjälpa er på något sätt med att blogga om det? Eller vad säger ni.. Såklart jag skriver då jag haft en bra dag, ätit det man ska äta på en dag, och inte mer. Alltså ingen hets eller svält. Det jag vidare kallar för svart eller vitt. Jag är tyvärr inte där än. Jag söker febrilt efter det jag benämner "en nyans av grått". Jag ger mig inte försen jag hittat denna färg, då skulle jag anse mig själv som frisk.
Idag har jag en vit dag, m.a.o. jag har ätit alldeles för lite, och är livräddd för att det dagen ska sluta i svart, för ngt grått finns inte. Jag är inte stark nog, inte än.
MEN, att jag klarade helgen utan hetsätning, ensam hemma, med massa mat i kylskåpte - finnner jag inte ord för. Jag var övertygad om att helgen skulle sluta i hetsätningsoriger av dess like, fy fan vad stolt jag borde vara över mig själv idag. Jag känner tyvärr inte så.
Sara<3
Lite ljusare idag.
Jag är en aning gladare och mer hoppfull idag, än i de senaste inlägget häromnatten. Mycket riktigt, mina föräldrar "lämnade" mig igår och de blir även borta under resten av helgen. Jag hade i princip redan bestämt mig för att fortsätta hetsäta under denna helg, ( var alltså uppe i 7 dagars orgie, då är jag som djupast i skiten) MEN NOT!!! Jag fixade gårdagen, det är en sådan befrielse att vara inne på sin 2: dag utan någon hetsätning efter en sådan lång down period.
Det var en så nära-till-hetsätnings-attack igår så ni kan inte ana, maten var ju för fan slut härhemma så jag bad t.o.m mamma att handla..skamset i rösten säger jag: du kan väl köpa en påse godis mm, lite oskyldigt. Allt är oröt och slängt nu! Precis när de satte sig i bilen för avfärd, befann jag mig i köket med alla dessa onyttigheter framför mig, med papper och penna i högsta hugg för att skriva bort min tanke. Det hjälpte denna gång. Ärligt, så förstod jag inte vad som hände igår. Efteråt had jag tydligen skrivit 12 A4 papper och fingret var sådär inåtvikt ni vet..jag minns knappt något från denna stund, och det är kusligt att läsa vad jag verkligen skrev. Det kändes som att jag hade kontakt med någon "högre makt".
Nu har jag hittat den där stigen igen, jag står på den nu, och jag måste ta jävligt små och försiktiga steg. Varsamt och sakta. Genomtänkt och väl övervägt.
Så amigos, en lite gladare Sara har ni här på bloggen idag!
puss&kram
Sara
Sluta, snälla sluta tryck i mig mat.
Jag orkar inte mer, jag orkar inte ens att svälja maten längre, jag orkar inte sitta upp, jag orkar inte finnas. Knivar hugger mig i bröstet, röster dödar mig med hemska tankar. Ondska omringar mig. Jag vill somna nu. Jag vill inte vakna imorn, vakna upp till vad? Hetsätning, ångest depression??? Vad är det för liv. Ge mig vingar. Ta mig bort från denna plats. Jag vill inte längre. Hur ska jag orka resa mig upp? Hjälp. Mamma, du lär nog aldrig läsa detta, jag önska att du förstod, jag önska att du såg vad som håller på att hända med din dotter. Hon sitter här och skriker på hjälp. Leendet är endast en maner för att hon inte ska brista ut i gråt.
Se mig. Förstå att jag är sjuk. Jag spelar bara frisk. Det börjar bli ont om tid. Lämna mig inte ensam i helgen-jag klarar inte att vara ensam i detta tillstånd. Åk inte ifrån mig imorn.
Det är kladdigt och snuskigt plågsamt.
Underbara-vackra dagar - var håller ni hus? Varför lämnar ni mig hos X, i detta matmissbruk som tagit sig till allt större propotioner någonsin. Jag tvingas att ta större kvantitativa doser och alltmer frekvent. Jag har blivit ännu mer besatt och beroende av X, det är för närvarande det enda som jag lever för på dagarna- att få mina doser. Inget kan stoppa mig för en hetsätning, jag kan gå över lik, ljuga för dem jag älskar, göra mig själv illa..allt för att få tag på min drog. Förödande jävla fucking drog. Detta i hopp om att dosen ska verka lugnande och dämpa mitt enorma socker/ mat sug och den ständiga börda till ångest. Hjälper det? FÖR EN STUND KANSKE JAAAAA, MEN sen hundradubblas "kalaset", timme efter timme - dag efter dag. Jag luras i fällan otaliga gånger och jag har trasslat in mig rejält denna gång. Det hjälper inte att se fettet och valkarna vällandes över mina joggingbrallor (notera då att dessa har risår).
Jag gjorde en sak igår, jag tog ett (livs) viktigt intiativ - jag ringde till en fin människa, jag känner inte henne, men hon verkar känna mig..eller nja, iaf min sjukdom. Jävligt väl. Flickan jag talar om har varit precis där jag är just nu - idag är hon fri från bulimi. Jag har aldrig trott på någon som ger mig direktiv i matväg, den här tjejen är listigare än mig, listigare än min sjukdom, den här tjejen ska få mig att personligen lura X. Men för detta, måste jag göra som hon säger. Jag tror på henne - jag tror på mig själv. Denna gången är det annorlunda, (observera att jag inte tänker: jag ska aldrig mer hetsäta och jag ska aldrig mer svälta mig) jag har upptäckt en ny dimension i sjukdomnen. Jag talar om känslor. Mer om detta senare.
Vad är grunden till att vissa människor utvecklar bulimi och andra inte..ehh och återigen: det är inte relevant att tänka på, inte nu, det är inget som kommer hjälpa oss till ett tillfrisknande.
Jag behöver, säkert du också, planering, mål och ett "tänka om". Jag behöver en nyans utav grått, det finns inget svart eller vitt (även om jag lever efter dessa färger, separat i olika perioder).
Men hur??
Jag vet, egentligen exakt, men är inlåst i mitt fängelse och jag behöver en nyckel.
Jag tror att skattkistan är "tjejen" jag ovan talade om och i den, ligger det olika verktyg som jag ska använda mig av. Nyckeln bär jag själv på, det gäller bara att betsämma sig för att öppna den. Men jag har några hinder som blockerar mig för ett sådant agerande just nu.
Jag tror, dock inte övertygad, men jag tror att min friskhet kan finnas där inne kistan. Poblematiken ligger alltså i hur jag ska lyckas lura X, och detta måste jag lyckas med för att överhuvudtaget komma in i den. Jag måste in helt enkelt.
Nu ska jag gå och torka av kylskåpet, micron och bordet - det är flottigt av feta fingeravtryck, det är fläckar av sylt och smör. Fräscht som sjutton oooh ja. Jag är illamående och jag tror att jag idag känt på hur det är att vara gravid i nionde månaden. Ungefär.
Inte var de så många veckor sedan jag vägde runt 58 kg, skrattatde högjlutt och sprang någon runda på krogen sådär lagom ibland..nä sant det. Men vet ni vad? Hur mycket förstod jag och reflekterade jag över min sjukdom då?Föga lite, då var det snarrare full fokus och en besattenhet av att komma i jeansen i storlek 27. Nu är det annorlunda, nu har jag kommit ett snäpp längre; ok med ett x-antal kilo mer (men vem fan skulle inte gå upp i vikt efter mina dagars matintag) , men med en starkare vilja att bli frisk..mer än någonsin. Så mycket att jag nästan känner för att gå och hetsäta bums. Nä, fråga mig inte hur fasiken det hänger ihop.
Sara
FOLKENS!
Vet ni vad vi gör??? Vi bestämmer oss helt enkelt, vi lägger av med skiten - vi slutar att hetsäta här och nu!!!!!!!!!!!!!!!!
Det finns ingen som kan göra oss friska, som kan "ordna upp" att vi slutar att missbruka mat. Jag tror att vi kommer till en dag då vi inte vill hålla på med skiten längre. Jag tror min dag kom nu. Ett ljus tändes plötsligt för mig, mitt i natten. Jag ska slita som ett djur för att det inte ska slockna. Nu jävlar. Nu jävlar X, japp det blev namnet på demonen i huvudet, (tack för tipset L) det blir liksom lättare att föra kampen mot ett namn. X är en okänd gestalt, först ska jag ta reda på vem den är, lura den riktigt rejält för att sedan utrota X för gott. För all framtid.
Mitt beslut bygger och kräver att jag uppfyller vissa kriterier för att kunna göra mig av med X:
-Sluta BANTA.
-Sluta UTESLUTA VISSA LIVSMEDEL.
-Sluta VÄGA MIG VARJE DAG.
..tro mig, jag återkommer. Men nu - GODNATT änglar!
Men som ni läser och som jag hoppas att ni förstår, det kommer att ta tid, men det är just det vi med säkerhet vet att vi har - tid. Nu skyndar vi långsamt.
Natti igen.
Det går inte att lämna sjukdomen..
i resterna av hetsätningarna hemma i lägenheten när man stänger dörren och ger sig av. Hjälper inte ens att gå och slänga dem i sopinkastet. Men jag trodde nog aldrig det, bättre än så visste jag. Men hoppades gjorde jag.
Det var en skönare nattsömn och en skönare morgon att vakna upp till. Att befinna sig hemma hos föräldrarna alltså. Jag har dock inte klarat att bryta denna periods hetsätande som jag är inne i just nu. Den håller i sig. Jobbigt. Det är inte riktigt så enkelt, jag skriver visserligen att jag ska göra "dittan och dattan", men de är BARA tankar och önskningar som jag sällan lyckas att praktisera och uppfylla.
Jag började, väldigt väldigt försiktigt med dagens första måltid, ett kokt ägg, ett knäckebröd med ost/smör, sallad och någon nyttig gryta som underbara mamma preppat åt mig..det gick tyvärr inte..
suget/sorgsenheten/otillräckligheten/odugligheten tog över..och jag gav efter för hetsätningen. Idag varade den ovanligt länge, nästan två timmar, lite långsammare (lite mindre av trycka-in-maten-i-käften-fastän-du-vill-spy-på-den) och jag njöt nog för en stund..kände mig konstigt nog lite "fri" i bubblan jag befann mig i..svårt att förklara.
Jag hade en känsla av att detta är inget jag vill uppleva igen, jag vill nog på riktigt att dessa attacker ska ta slut. jag fick en läskig magvärk efter dagens hetskonsumtion..blev skraj. Aj vad ont det gjorde. Efter 6 st Ben&Jerrys glassar, 3st magnum afterdinner, 1/5 köpt pizza plus 100 g choklad skulle antagligen vem som helst få ont i magen.
Blir ni äcklade nu?! Blir ni förvånade över hur mycket en liten söt tjej som jag faktiskt kan äta? Jag tror knappt mina ögon när jag ser det nedskrivna här ovan: hur får allt plats? I min mage liksom? Stackarn, vad jag förstör den. Men jag ska bli snäll igen, jag ska tänka om och gottgöra min kropp för allt elände den fått utså, det är jag och min kropp värd.
Äsch, jag grämer mig inte för att jag antagligen inte kommer kunna knäppa knappen på mina super-tajta favorit jeans imorn tillsammans med min midjekorta snygga tischa. Nä, jag få helt enkelt ta mjukisbrallorna, och jag får helt enkelt börja med att ta en joggingtur på 2 lugna km. Varför stressa till ett tillfrisknande, varför inte göra det ordentligt och genomtänkt och så får det ta den tid som krävs. Annars är jag snart här igen.
Jag skulle ju bli snäll mot mig själv. Det låter iaf i mina öron som en bättre strategi än att svälta, eller vad säger ni?! Svält/hetsätning hör inte hemma hos någon, inte ens hos den värsta fienden.
Så jag ska göra allt för att resa på mig igen, efter hela 5 dagar bestånde av hetsätning. Det är inte omöjligt och jag har gjort det förr. Jag slår i underläge än en gång, men jag har allt att vinna!
Jag måste glädjas åt allt underbart jag har istället:
-Jag har gått ett år på min utbildning, fixat tentorna (dock hoppat några kurser pga av min sjukdom)
-Jag är en snygg tjej, jo för det är jag:)hihi!
-Jag börjar inse att jag fort.älskar mitt ex som jag bröt upp med efter 5 år (pga av att jag hatade mig själv) och vill nu försöka ordna upp det med honom. Jag älskar honom, men inte mig själv. Det kan bli svårt. Jag vet.
-Jag är smart, uträknad (på ett bra sätt) och kommer att tjäna mycket pengar:)
-Jag lägger ner mycket tid på de männsikor jag bryr mig om
-Jag älskar egentligen livet..det är bara kruxet med min jättestora (min uppfattning) kropp som hindrar mig att leva.
Haha - lite "egopics" kan tyckas, men det skadar inte!
Kom ihåg att vi bli starkare för varje gång vi reser oss upp.
Hoppas att ni har det bra därute, vackringar, och jag uppskattar alla ni nya läsare som droppat in de senaste dagarna -kul!
MÅNGA KRAMAR,
Sara
Jag åker hem nu.
Tvivlar bara på om jag någonsin kommer att bli kvitt den här sjukdomen.
Och nej, jag klarade inte ens att svälta (ni vet oss misslyckade anorektiker liksom), jag hetsåt igår, jag hetsåt idag.
Imorn börjar mitt nya liv, tror ni på det själva?! För att krydda lite extra på sjukdomen, har jag gått och köpt pulver, Allevo soppor. Går ut på att man endast ska leva på 5st om dagen, byta ut sina måltider och drick dessa i två veckor. Det ska ge en "kickstart" så att säga. Givetvis så tänker Sara att hon ska klara tre soppor om dagen , inte de rekommenderade 5..nej nej..plus att hon ska kompensera för sina tre hetsätnings dagar, så börjar hon från och med nu att svälta i tre dagar. Jag personligen är ganska säker på att hon inte fixar det.
Just nu har jag så ont i halsen, (jag är nämligen en ganska så misslyckad bulimiker också, får knappt upp något).
Det här är alltså min närmaste strategi nu, desperat, deprimerad, panikångets..ja, jag antar att man tar till liknande "lösningar". Avbokade ett terapisamtal med en kurator imorn, som jag så länge kämpat för att få..pga av dessa dagar, pga av att jag inte kan tänka klart just nu, prata eller visa mig. Jag har laddat inför detta samtal i veckor, så tar svaga Sara över och avbokar, ställer in, avbokar, ställer in...allt för den jävla kroppen. Jag börjar utveckla fobi för att att vara ful och inte vara perfekt, kan man ha det?! Finns det?!
Önska mig lycka till då eller.. - fy fan vilket stort skämt jag till människa jag börjar bli. Innan har jag alltid kunnat hantera min sjukdom och klarat av allt jag ska göra. Nu stoppar allt. Snälla Sara väx upp.
Jag har tappat greppet helt. Hoppas att jag tänkt om tills att jag vaknar i en annan säng och på en annan plats imorn. Hemma där jag älskar att vara, vid det vackraste som finns - vid havet.
Sara
En dag fylld av tårar.
Det var längesedan som jag grät så mycket som jag gjort idag, nästan som om tårarna aldrig skulle ta slut. Det svänger snabbt i denna sjukdom, det är en sak som är säker. Jag orkar inte skriva så mycket mer idag, mer än att..
att jag tänker inte ge upp. Jag kommer igen, var så säker, låt mig bara få vara ledsen, dum, arg och trångsynt ett tag. Det blir bättre..som alla så fint säger.
Sara
Då var hetsätningen ett faktum.
I samma stund som jag vred om bilnycklarna, tog mig ut på motorvägen för att kunna handla ostört i ett stort varuhus så visste jag att det skulle gå åt helvete. Jag fortsatte ändå. Notan hamnade på runt 400 kr - det är mycket för en student och det här är mer än vad jag klarar av att hantera på egen hand. Jag behöver hjälp. Ingen ser eller hör mig. Jag skriker inombords, men ingen förstår vad som händer.
Jag är så förtvivlad och just nu ser allt helt svart ut. Jag ser inget hopp längre. Jag blev en av de som inte klarade att bli frisk. Det här har gått för långt nu. Jag orkar inte en dag till. Jag tror att jag måste åka hem till mina föräldrar. Jag klarar mig inte ensam längre.
Kvällens hetsätning (det tar emot att skriva ner, men jag måste få ur mig det ): 3st mackor med lager av smör och levepastej, ca 6st mini kanelbullar med smör, en bakelse innehållande maräng, chokladgrädde mm), naturgodis, nötter, 1st donut, 1st biskvi, 4st glas minimjölk plus vanligt lösgodos. LORD!
Nu? Min mage sprängs, huvudet likaså, ångesten är så stor att den skulle räcka till hela Sveriges bulimiker.
Just nu ser jag ingen mening med mig i liv, jag ser inte min roll eller betydelse i denna värld. Jag önskar att jag kunde försvinna härifrån. Det är inte värt att vara kvar här. Hur ska jag orka kämpa vidare, hur ska jag få kraft att resa mig upp ännu en gång..jag måste jag vet det. Vad har jag att välja på? Ge upp eller forstätta att kämpa, jag antar att valet borde vara lätt..
HELVETE VAD DENNA SJUKDOM GÖR MÄNNISKOR ILLA. PLÅGSAMMA JÄVLA ÄTSTÖRNING.
Jag vägrar, trots gårdagen, trots denna förjävliga lördag att vika mig. Jag vill bli lycklig, jag vill bara slippa vara rädd. Snälla, försvinn från mig, lämna mig ifred. GE FAN I MIG.
Jag tänker inte äta NÅGOT imorgon, söndag eller på måndag. Jag vill aldrig mer äta, mat förstör mitt liv, mat vill mig ont. Jag kan inte tänka klart just nu. Jag är trasig.
Svälten är min enda vän från och med nu. Nu är det bara jag och vattenflaskan (möjligen kaffe), jag och svälten. Den tar mig dit jag vill. Den ska hjälpa mig.
Jag lovade mig själv därför blev det så idag.
Som jag lovade/tvingade mig igår: 62,1 kg. Ok, för att spara på min energi nu, så kör jag ingen romanliknande uppsatas huruvida jag känner inför denna vikt. Det är tydligt, det vet ni. Det räcker att säga att det gör ont, och jag vill göra mig själv illa.
Klockan börjar närma sig 17.00, har jag ätit något ännu? Nej, givetvis inte, den jäveln däruppe styr. Han tvingar mig tom att köra ett hårt träningspass senare ikväll (i mörkret då ingen kan se mig). Jag skulle gått ut ikväll, lyssnat på en spelning (trummisen i bandet och jag har en liten flört:) men det blir inget med det. Jag avbokar allt, ovanligt, nej. Det är lördag, jag isolerar mig pga av att jag skämms för att visa mig. Jag känner mig inte värd att göra något kul. Jag som hade sett så fram emot det här. Allt slutar med att jag drar en vitlögn och stannar hemma, hemma i min ensamhet. Fan vad patetisk jag är, det är väl för fan ingen som skulle vända sig om å tänka: shit, vad fet hon är????? Jag tror således det.
Jag rabblar några fucking, jävla omogna tankar/önskningar..borde veta bättre vid denna ålder, men inte:
Det enda som betyder något i mitt liv är att bli smal, nästintill mager, så liten att ingen märker mig. Samtidigt vill jag synas, samtidigt vill jag att alla ser och tittar åt mitt håll. Jag vill vakna på morgonen, utan ångest och med en tom mage. Jag vill väga 50kg, jag vill att allt mitt fett försvinner, jag älskar ben. Tydliga ben och konturer.
Vad det jag som skrev det där raderna ovan? Är det riktigt sant och kommer det verkligen från hjärtat, eller är det en falsk sanning? Varför strävar jag dit? Varför duger jag bara som smal i mina ögon. Varför är smal lika med lycka och framgång i mitt liv? VARFÖR i helvete ska det vara på följande vis? Jag jobbar på att hitta svaren och bringa klarhet i denna sjukdom.
Jag har inte så mycket mer att komma med just nu, jag ska plinga lite på min gitarr och drömma mig bort en stund.
Love,
Sara
Ledsen och ensam.
Men ändå har det inte tagit sig samma uttryck som en vanlig hetsätning, trots att jag ätit sådant som jag vanligtvis inte tillåter mig. Jag känner mig ganska mätt nu, obehagligt mätt - men inte samma känsla som efter en hetsätning. Nu är det mest att jag har en grym ångest. Jag velar fram och tillbaka, har jag hetsätit idag - vem avgör det? Jag har iaf fett, fett med ångest just nu, ser enbart svält framför mig. Fan, hatar dessa tankar. Det är inte normalt, nu är jag sjuk igen. har jag fått ett återfall, NEJ, skärp dig nu SARA. Jag funderar även på att ta laxeringstabletter för att bli av med allt jag fått i mig idag. HELVETES JÄVLA TANKAR. Jag är rädd, plötsligt blev jag så ensam igen. Igår var allt så bra, hur kan det vända så snabbt? Varför åt jag allt detta idag? Var det en hetsätning eller inte? Jag blir galen, jag är väldigt arg, besviken och äcklad av mig själv för tillfället. Tog jag till mat för att hantera mina känslor? FAAAAAAAN.
Jag skriver ner kvällens ätande: 1st knäckebröd med skinkost, nötter (ganska mkt), äpple chips, youghurt med lite flingor, solrosrön, russin, minikeso med kanel, glass med topping (en ganska stor skål), mörkchoklad, (säkert 100g) plus annat lösgodis. FAN VAD DUM JAG ÄR. Varför åt jag egentligen detta, varför vid denna sena tidpunkt på kvällen? Jag som helst inte ska äta senare än 19.00. Vad betyder det här? Jag var inte super sugen heller, vad ville jag uppnå med maten - vilka känslor ville jag dämpa..frågorna är många. Jag är så förvirrad. Jag tror att det är bäst att jag går och lägger mig tidigt ikväll, och hoppas på en bättre dag imorn. Men det skrämmer mig att jag har tankar som, inte äta på 1-2 dagar osv..är det bulimin som spökar återigen? Mitt kompensations tänkande är uppenbarligen i full gång.
Om ni visste vad jag hatar och avskyr mig själv just nu, jag känner mig så äckligt jävla fet!! Jag vill bort nu. Ok, ok, jag klarar det här, ta dig samma gumman. Ny dag imorn, nya tag. Var det inte så? Inte sant?
Jag känner mig svag och rädd - tror inte att jag klarar väga mig (gör det säkert ändå) och skriva upp vikten imorn. Men jag borde kanske, ingår det i mitt tillfrisknande?! Jag ska ta mig fan skämmas för allt jag ätit idag, och skriva upp den jävla vikten, hur mycket vågen än må visa. Det ska smärta, det ska svida och jag är inte värd något annat. Jag ska skämmas. Jag är värdelös. Varför är jag så elak mot mig själv, varför säger jag såhär. Det är inte jag, demonerna härjar däruppe. Det är försigår full aktivitet och de skriker: gå ut å spring med dig, imorn får du inte äta -SVÄLT. Jag blir så rädd. Jag skakar.
Jag gråter nu, jag är så ledsen. Det är mörkt hos mig. En mycket likgiltigt slut på denna tomma dag.
Ta hand om er själva, var snäll mot dig själv, snälla. Snälla.
Godnatt,
Sara
Ta kontroll NU Sara, inte imorgon.
Ok, ok, jag åt godis och nötter som jag tidigare nämde för er. Det blev en daimstrut lite senare. Vidare vaniljglass med topping..ingen hetsätning har flugit över mig ännu, det vet jag med säkerhet, men jag åt "utanför" min normala gräns och kontroll. Tog tillsist två grova mackor med smör (inte sådär överdrivet mycket som jag smäller på vid en hetsätningsattack), skinka och ett glas cola light. Jag hade visserligen tanken med mig under varje tugga, att inte hetsäta - tänkte på konsekvenserna om jag skulle hamna i en hetsätning. Då hejdade jag mig och insåg att jag faktiskt var mätt (något illamående kanske), och att det är dags att sluta äta nu. Och inte sen, utan NU.
Hur känner jag mig nu då? Jag har ångest, dock hanterbar sådan, jävligt glad och stolt över mig själv att det inte utvecklades till ettt matmissbruk. Bloggen och ni därute är till hjälp. Nixpix, det blir ingen hets idag, det känner jag, finns ingen anledning att göra det. Så fort jag skulle komma på en sämre tanke/idée så MÅSTE jag gå in och skriva. Denna dag kommer att bli kämpig. Lite osäker på hur jag ska lägga upp den, funderar på träning sedan iaf, och ingen mer mat idag. Detta pga av att jag "syndat" lite idag. Hmm inte bra det heller, att inte äta på resten av dagen när klockn bara är 13.30 nu. Jobbigt..
Det var egentligen enormt dumt att äta godis, nötter, en daimstrut, vanlig galss och smör på mackan..å så den enorma frukosten imorse på det. Skulle ni räkna det som en hetsätning? Men trots konsumtionen ovan är jag ändå bestämt beslutsam om att det INTE var en hetsätning. Man känner ju igen en hetsätning, efter ha lidit av sjukdomen ett x-antal år. Om man säger så.
Fan. Men ok, jag måste andas, jag är stark och tar nya tag (trots inget direkt super bakslag, men det känns vill jag lova) och ser framåt. Träning bör jag verkligen få till senare ikväll, annars blir det svårt att somna inatt.
Skulle bli otroligt glad för några ord idag, när jag har det riktigt kämpigt här hemma.
Hörs vänner.
Sara<3
En fin kväll.
Jag bloggade aldrig igår, sorry för det, men hade en hel del att stå i inför kvällen. Men gårdagaens vikt var: 60,2. Jag åt bra igår, torsk mitt på dagen, delade en canapé till förrrätt med mitt sällskap, lyx räksallad:) till middag och en liten, liten kladdkaka med grädde till dessert. Utöver detta blev det två glas röd vin i alkoholväg. Så skönt att inte tappa kontrollen. Vid hemfärd bestämde jag och, ehh jag säger Mr X, ja för kvällen spenderades med en Mr:) att hyra film och köpa godis. Men när vi kom hem blev vi sittandes å prata och mysa i timmar, så godiset och filmen rördes inte - haha onödigt värre.
Idag vid frukost, var jag kopiöst hungrig, MEN hetsåt inte, nej nej-men jag åt nog lite för mycket, ok detta blev min frukost: ett stekt ägg, 2st knäckebröd med lätta mesost, 2st skinkbitar, minikeso, 2st skålar med lätt youghurt med flingor, solrosfrön, linfrön, sesamfrön och några russin. Men det kändes ändå ok på något vis, kroppen var så utsvulten. Vad tyckte ni? En alldeles för stor frukost eller? L, jag tog till mig av dina ord att äta mer kolhydrater - fick en tankeställare av din senaste kommentar. Tack gumman.
Men, som sagt vi köpte ju godis igår, och jag sitter och mumsar lite nu plus lite nötter. Jag vet inte riktigt hur jag kommer att känna och må av detta senare, men just nu så jag känner att kan unna mig lite. Tyvärr vet jag att ångesten kommer att komma..men jag tänker INTE hetsäta, jag tuggar försiktigt och påminner mig själv om att ta det lugnt, lugnt och åter lugnt.
Eller vad säger ni, man behöver väl inte börja hetsäta för att man äter onyttigt en dag..blev förvirrad nu, dock är det givetvis en trigg faktor att äta godis, glass osv, men därför jag satte mig och blogga, för att bli ännu mer medveten om situationen hoppas jag. Sådana här dagar är livsfarliga, igår tränade jag inte, och vet inte heller om jag har orken idag.
Lite orolig just nu, men jag är glad att det inte blev någon hetsätning igår, och DET SKA INTE KOMMA NÅGON HELLER. Nej, det är så onödigt och inte ens njutbart. Måste hålla ut tills på tisdag, då har jag hållit mig undan hetsätning i två veckor. Det klarar jag och för tillfället har jag inget sug att efter att hetsäta. Snälla, låt det så förbli.
Jag är däremot 100% säker på att jag kommer ha gått upp i vikt tills imorn, det är jag införstådd med, trots känns det riktigt hemsk och jobbigt, och nästan som att jag vill hoppa vägning imorn. Vad rekommenderar ni, väga mig imorn eller inte? Kommer det att påverka mig och min dag negativt när jag ser med siffror att jag gått upp?
Nä, nu skall jag gå å vila lite, är så trött, men jag återkommer nog senare.
Tack för all hjälp och stöd ni ger. Ni är bäst. Hur går det för er?
puss&kram
Sara
Onsdag.
Vikt idag: 60,4 gått ner 0,5hg sedan igår. Man får ett helt annat perspektiv på sin vikt när man skriver upp den vaje dag ( dock vet jag inte om det ändå är rätt metod). Jag inser att min kropp ännu inte är i balans, hello svullen mage liskom! Just nu äter jag dagens första mål, blev en sen frukost. En normalstor skål med lätt youghurt, lite solrosfrön och linfrön, några äpplebitar, lite minikeso. Jag blandar alltsamman och toppar med lite kanel, superduper gott! Prova!
Igår åt jag..nog sådär. Åt första gången vid 16.00 (aj aj aj inte bra): torsk, ngn sås plus minikeso till det. Senare på kvällen blev det lite äpplebitar samt yoghurt. Ingen höjdar dag, men det tog emot att äta mer igår.
Utöver detta, kaffe och (notera) bara 1,5 glas colalight ( tack för rådet L ). Tränade styrka och var ute i spåret. Underbart att springa - jag älskar det.
Sover sådär om nätterna, ska arbeta på det. Försöka komma ner i varv, andas, fokusera och kanske ta en varm dusch innan jag hoppar i säng.
Imorn väntar dock en "liten utgång" på krogen. Jag vet att det kommer bli middag ute ( det är jag iofs inte skraj inför, finns ju massa bra alt.) men när alkholen kommer in i bilden är jag inte säker på hur kroppen, tankarna och impulserna kommer att reagera? Livrädd, men jag kan inte låta rädslan vinna, jag borde kunna unna mig ett par glas vin. Allt annat vore så tråkigt. Eller vad tror ni? Fördelen är att eventuellt ska en vän sova över hos mig, vilket sätter ett hinder för en hetsätning. Min strategi är att använda mig av visualisering, se kvällens förlopp framör mig, ser hur vi sitter där och äter, skålar för att sedan vandra hemmåt och jag somnar i min säng. Jag måste vara vaksam över vad jag har i glaset och antalet av sådana.
Hur mår ni mina trollungar?
KRAMKALAS så det räcker till er alla;)
Sara
1 vecka!!
Beklagar dålig uppdatering, men jag har haft en del saker att ta itu med. Jag vägde mig igår: 61,4 och imorse visade vågen : 60,9. Det går lite nedåt för varje dag, och nu vill jag hävda att jag nästan äter ordentligt. Igår mumsade jag t.o.m nötter och youghurt ! Så enligt dagens vikt är ja bara 1,4kg ifrån mitt delmål 1. Jag kommer att skriva ut delmål 2 när jag lyckats med det första. Men jag tar inte ut något i förskott, jag är livrädd för ett bakslag och för att en förödande hetsätning ska inträffa.
Jag är väldigt glad idag, lättad och klartänkt. Jag ser ljuset igen, det kommer, det känner jag på mig. Även för er mina vänner. Det handlar om målmedvetenhet, tålamod, kunskap och sunt förnuft på det!
Min lycka brukar vanligtvis vara väldigt kortvarig, då hetsätningarna plötsligt kommer stormandes över mig. Jag måste vara starkare, starkare än den kraften - som bara vill mig ont. Ni också för den delen. Vi är starkare, vi måste bara inse det.
För övrigt är jag ute och springer och kör lite styrka, jag sysslar helt enkelt med lite terapi på egen hand!
Usch, tänk för en vecka sedan, då låg jag hemma helt utmatad, förstörd och alldelse sprängandes mätt av all mat jag proppat i mig. Jag vill inte tillbaka dit, aldrig igen. Jag får rysningar, jag äcklas av sjukdomen.
Hur går det för er? Ni vet att jag vill att ni ställer frågor, och kom så gärna med råd. Jag blir glad då:)
Vi hörs ikväll eller imorn, fina människor som ni är.
Sara
En..
Vikt: 61,5 Det går, om än sakta nedåt, kroppen skriker efter balans, det känner jag. BALANS, hitta ditt inre, din botten, fyll dig med god kost, motion och positiva tankar. Tugga INTE antidepressiva tabletter, prova mitt alternativ innan. Löpning ökar frisläppningen av serotonin och endorfiner..likaså sex och promenader nära naturen. Varpå din favorit musik i lurarna på det. There you go!
Hörs senare på mina trollungar!
Sara
Inte..
Imorse, smög jag in och vägde mig i ett rum då jag inte var ensam hemma - ingen får rubba min ritual, ingen (obserevera så länge ätstörningen styr). Dock visade inte vågen några revolutionerande siffror: 61,8 kg. Var det värt det?, var det värt att ge upp för demonen, och ställa mig på den förbannade vågen för att "faca" det faktum att jag endast tappat 1hg sedan igår? Nä, skulle kattsingen inte tro det va..Den infon had jag klarat mig bättre utan. Tänk om jag nu kunde ta lärdom av dagens konstanterande istället för att upprepa samma visa imorn igen. Men jag känner mig väldigt svag och har knappt någon kraft att slå tillbaka med.
Jag tror däremot att jag ätit helt normalt idag, hela 4 mål..små sådana, men ändå. Nu? ÅNGEST. Känns som att jag fått i mig alldeles för mycket, men jag väljer att trotsa det, jag skiter blankt i han där uppe. För JAG vet, egentligen att jag inte ätit för mycket. Jag skriver ner menyn för att verkligen övertyga mig själv om att ja har rätt.
Here it comes:
Fukost: ett äpple, en kaffe med kanel, ett glas cola light.
Lunch: kycklingsallad (blandat med massa gott som oliver, sparris, champinjoner och så lite dressing till), ett glas cola light.
Mellanmål: ett päron, ett glas soyamjölk med chokladsmak, en "snackbar" (120 kcal)
Middag; lax med rotsaker, lite minikeso och feta ost, ett gals cola light.
Övrigt, en kaffe till, massa vatten, några läkerol plus ett par tuggummi.
Nu då? Fan ångesten ökade..det var faktiskt mycket. Jag är chockad. Fan. Hur ser ni på maten ovan?
Jag är medveten om att bloggen tenderar att bli egocentrerad, men hjälpte jag er på något vis genom att skriva upp dagens matintag?! Som sagt, jag vill att vi kämpar ihop, faller och reser oss tillsammans och sörjer och glädjs likaså.
Sov föga två timmar inatt, oron höll på att ta död på mig. Jag har mäkta huvudvärk nu och är oerhört nere. Har ångest för att det inte blev någon träning idag, eller något vettigt utav dagen. Men fan heller, att jag bangar nu. Nya tag imorn. Det positiva är att jag klarat mig utan hetsätnig i 4 dagar - very good där!
Avrundar här mina vänner, återkom gärna med frågor och synpunkter. Jag är behov av all pepp jag kan få. Förresten, vad beror det på att magen svullnar som fan nu, när jag ändå äter bättre? Hur många dagar brukar "ballongmagen" hålla i sig? Så tacksam för svar!!
Sara<3
För..
Vikt idag: 61,9 Jag ser att de extra kilona som jag la på mig under hets-dagarna verkar sannerligen droppa av ganska så raskt. Vilket är bra, det är inga riktiga kilo, inga äkta, de är falska.
Kastas fram och tillbaka mellan tankarna nu, äta-eller-inte-äta. Ska försöka med lite makrill, moröttter och ett kokt ägg..Ska först och främst fixa kaffe och rycka upp mig lite nu, det är ju för sjutton fredag!
Dumma dumma tankar, tänk att ens reflektera över något så självklart: om man ska äta frukost eller inte. Om jag är 22 år..jag tvivlar. Någonstans gick det fel.
Jag är inne i en "äcklas-kopiöst" av mig själv och min kropp just nu. Jag vill gå ner i vikt, på ett sunt sätt, jag vet att min kropp inte är i balans med den nuvarande vikten. Jag är däremot livrädd för att sätta upp mål..med risken att bryta dem. Men jag har delmål..jag tror jag börjar med att skriva ner ett av dem.
Delmål 1, vikt: 59,5 (Jag börjar försiktigt, men det är väsentligt viktigt att ha delmål och vidare mål).
Hur går det för er? Jag bryr mig.
So long!
2 dagar utan hetsätning.
Det blev ett kokt ägg, lite morötter, guacomole, linfrön, sparris och fun light till lunch. Senare följde ett hårt träningspass, intevall träning varvat med ruser och lunk. Grymt jobbigt, men grymt skönt efteråt. Vidare blev det lite middag: ett kokt ägg, lite makrill, morötter, sparris..ja ungefär samma visa som lunchen.
Så vad säga/tycka utifrån denna dag? Jag är nöjd med min träning, men desto mindre med mina två mål. Förstår att jag ätit för lite, och bör nu vara vaksam på att hetsätningen kan komma över mig, om jag inte ökar på matintaget. Det vet jag, det har jag erfarenhet av.
Dricker en kaffe här mitt i natten, känner ingen ångest just för tillfället, umgåts med underbara männsikor som får mig att skratta och älska livet. Vilken medicin i sig! Har ni provat den?:)
Börjar dra på mig en förskyldning tror jag bestämt..detta skapar oro, oro att inte kunna träna.
Ok amigos, vi fortsätter på samma spår imorn, jag ser ljuset för oss alla.
En sak till, jag är överväldigad och en aning chockad över hur många läsare bloggen redan skaffat sig, trots att den bara existerat i ett par dagar. Ett tecken på att varken du eller jag är ensamma om denna sjukdom.
Natti natt alla änglar därute.
Torsdag 080508
Det var helt underbart att komma ut i luften igår, blev en tur på ca 4km..inte helt säker. Men skönt som attans var det!
Idag vaknade jag upp med en något mindre ångest än vanligt, smålog en aning för mig själv, och tänkte fina tankar. På allt jag har, på allt jag älskar i livet. Med risk för att ha riktigt dålig "timing" nu, men jag skriver ner dagens vikt..måste göra det (den sjuka jag...?!). Eller behöver det vara fel att göra det, utifrån min situation? Jag tänker lite såhär "inte hetsäta, du ska skriva ner din vikt på bloggen för Sverige imorn"..är det en snedvriden tanke? Osäker. Nåväl, vågen visade: 62,6! Hur är det möjligt..jag och min kropp känner inte varandra, vi hör inte ihop, inte än iaf. Ibland händer det att vi samarbetar, men oftast är vi oense.
Nu dricker jag min kaffe med kanel, planerar att äta ett kokt ägg och något mer snart...känner mig tom i magen efter endast 100 kcal igår..plus träningspasset då. Vet att det inte bra, fullt medveten om det, borde lägga allt åt sidan och stoppa något i magen nu. Genast. Jag vet, jag vet. Så jävla svårt när jag känner mig, för stunden, lite glad..livrädd att denna glädje försvinner så fort mat kommer ner i magen. Det borde vara tvärtom, det kommer att bli så. Det vet jag. Jag var ju sjuk ja, det var så det var...friska männniskor reagerar inte som jag på mat.
Ta hand om er, så hörs vi lite senare, ok?!
KRAMAR OM ER ALLA!
Tänkte om.
Jag leder över ätstörningen just nu, under förmiddagen var det jag som var dominerad och offret. Jag bestämde mig för att ta kommandot, och åt en svampsoppa. Svält leder till allt annat än lycka, så var det ja. Det känns bra nu, visserligen var jag livrädd för att hamna i hetsätningens händer..men mina vara starkare. Skönt. Jag fixade mig lite, körde några inre monologer med med själv..och har nu kommit på den underbara tanken att ge mig ut på en promenad/joggingtur. Vill tillägga att det är mina första steg utanför min dörr efter att ha isolerat mig i ca en veckas tid i min lägenhet. Då varvat mellan de mest fruktansvärda hetsätningar, och hysteriskt gråtande. Nu vill jag dofta och känna på naturen. Nu vill jag bränna fett (observera då på gott och ont).
Ni som lider av bulimi/matmissbruk känner förmodligen igen er, det är ett helvete att ressa sig upp..igen, igen och igen efter ett bakslag. Det är ju inte direkt första gången vi tvingas att göra det. Fan vad starka vi egentligen är. Tok starka:).
Nu gör jag det som jag tänkt och planerat, innan demonen tar mig. Jag ska springa ifrån den.
Hur har eran dag varit vänner?
Sara<3
Kämpa, kämpa..
Onsdag 7/5-08
Hej på er!
Vikt idag: 64.2 Jag skulle bli besviken om det första jag mötte på en blogg som hälsningsfras var personen i frågans vikt.. Men det här är vad jag gör på morgoen, väger mig, väger mig, det här är tiden som dessa tankar tar ifrån mig. Så jag skriver av mig det istället. Borta ur huvudet, låt mig tro det iaf. För stunden liksom.
Jag måste poängtera attt jag VILL BLI FRISK därför denna blogg. Ok?! Jag har än så länge inte ätit något idag, planerar träning senare på. Ska dricka en kaffe med kanel härnäst. Normalt sett brukar jag äta mitt första mål vid 13.00 tiden...men klarar inte det nu, med tanke på de senaste 5 hemska dagarna.
Det kommer att bli bra. Vi utgår från det kära ni.
