Sluta, snälla sluta tryck i mig mat.
Jag orkar inte mer, jag orkar inte ens att svälja maten längre, jag orkar inte sitta upp, jag orkar inte finnas. Knivar hugger mig i bröstet, röster dödar mig med hemska tankar. Ondska omringar mig. Jag vill somna nu. Jag vill inte vakna imorn, vakna upp till vad? Hetsätning, ångest depression??? Vad är det för liv. Ge mig vingar. Ta mig bort från denna plats. Jag vill inte längre. Hur ska jag orka resa mig upp? Hjälp. Mamma, du lär nog aldrig läsa detta, jag önska att du förstod, jag önska att du såg vad som håller på att hända med din dotter. Hon sitter här och skriker på hjälp. Leendet är endast en maner för att hon inte ska brista ut i gråt.
Se mig. Förstå att jag är sjuk. Jag spelar bara frisk. Det börjar bli ont om tid. Lämna mig inte ensam i helgen-jag klarar inte att vara ensam i detta tillstånd. Åk inte ifrån mig imorn.
Jag vet...vi behöver ngn som är hos oss...kanske är det det som är kärnan till problemet? Vi är ensamma själar :(
