Tack för era fina kommentarer!
Tänk att ni verkligen finns därute, människor som faktiskt är lika mig och vi varandra! Jag börjar på allvar inse att jag alltid föreställt mig sjäv som en "enstörning om denna sjukdom" och hur den tar sig uttryck för just mig. Jag läser alla kommentarer och blir helt överväldigad över att ni faktiskt bryr er. Många läsare är enbart ute efter "tips" för att kunna svälta osv.. Ok, jag svälter emellanåt ja, MEN jag har ingen avsikt att fortsätta leva så. Jag har ingen tanke om att mitt liv ska parallellt kompromissa med en ätstörning. Jag orkar helt enkelt inte det - därför vill jag bli frisk.
Jag är inne på dag tre utan någon hetsätning, men jag ropar inte "hej" denna gång, utan enbart för denna dag. Jag är förberdd på att X försöker med de mest uträknande metoderna för att komma åt mig.
Än en gång, tack för det ni skriver - vänner - vi fixar det här och vi hjälper varandra. Jag bloggar så fort jag har något att skriva, men för att inte trigga mig själv till det "ena eller andra", "svarta eller vita" så ska jag unvika att blogga om vad jag ätit och min vikt. Jga måste tänka på mig själv i första hand, och jag tror inte heller att jag skulle hjälpa er på något sätt med att blogga om det? Eller vad säger ni.. Såklart jag skriver då jag haft en bra dag, ätit det man ska äta på en dag, och inte mer. Alltså ingen hets eller svält. Det jag vidare kallar för svart eller vitt. Jag är tyvärr inte där än. Jag söker febrilt efter det jag benämner "en nyans av grått". Jag ger mig inte försen jag hittat denna färg, då skulle jag anse mig själv som frisk.
Idag har jag en vit dag, m.a.o. jag har ätit alldeles för lite, och är livräddd för att det dagen ska sluta i svart, för ngt grått finns inte. Jag är inte stark nog, inte än.
MEN, att jag klarade helgen utan hetsätning, ensam hemma, med massa mat i kylskåpte - finnner jag inte ord för. Jag var övertygad om att helgen skulle sluta i hetsätningsoriger av dess like, fy fan vad stolt jag borde vara över mig själv idag. Jag känner tyvärr inte så.
Sara<3
Tror att du har rätt i att inte skriva upp allt du äter eller din vikt. När man är frisk äter man ju så mycket man behöver för att bli mätt och det kan ju vara olika från dag till dag. Vikten i sig är inte heller så viktig, man ska ju kunna vara nöjd med sin kropp ändå (vilket säkert tar väldigt lång tid att bli). I alla fall tycker jag att det låter som om du börjar få grepp om sjukdomen. Kämpa på!
