Jag åker hem nu.
Tvivlar bara på om jag någonsin kommer att bli kvitt den här sjukdomen.
Och nej, jag klarade inte ens att svälta (ni vet oss misslyckade anorektiker liksom), jag hetsåt igår, jag hetsåt idag.
Imorn börjar mitt nya liv, tror ni på det själva?! För att krydda lite extra på sjukdomen, har jag gått och köpt pulver, Allevo soppor. Går ut på att man endast ska leva på 5st om dagen, byta ut sina måltider och drick dessa i två veckor. Det ska ge en "kickstart" så att säga. Givetvis så tänker Sara att hon ska klara tre soppor om dagen , inte de rekommenderade 5..nej nej..plus att hon ska kompensera för sina tre hetsätnings dagar, så börjar hon från och med nu att svälta i tre dagar. Jag personligen är ganska säker på att hon inte fixar det.
Just nu har jag så ont i halsen, (jag är nämligen en ganska så misslyckad bulimiker också, får knappt upp något).
Det här är alltså min närmaste strategi nu, desperat, deprimerad, panikångets..ja, jag antar att man tar till liknande "lösningar". Avbokade ett terapisamtal med en kurator imorn, som jag så länge kämpat för att få..pga av dessa dagar, pga av att jag inte kan tänka klart just nu, prata eller visa mig. Jag har laddat inför detta samtal i veckor, så tar svaga Sara över och avbokar, ställer in, avbokar, ställer in...allt för den jävla kroppen. Jag börjar utveckla fobi för att att vara ful och inte vara perfekt, kan man ha det?! Finns det?!
Önska mig lycka till då eller.. - fy fan vilket stort skämt jag till människa jag börjar bli. Innan har jag alltid kunnat hantera min sjukdom och klarat av allt jag ska göra. Nu stoppar allt. Snälla Sara väx upp.
Jag har tappat greppet helt. Hoppas att jag tänkt om tills att jag vaknar i en annan säng och på en annan plats imorn. Hemma där jag älskar att vara, vid det vackraste som finns - vid havet.
Sara
Sara, jag känner inte dig så jag kan inte sitta här och säga hur du är som person, men en sak vet jag och det är att du inte är så värdelös... och DU ÄR INTE VÄRD DEN HÄR SJUKDOMEN. Du är inte ensam, vi sitter alla och kämpar med vår mat och våra tankar kring det och kroppen, idag har du en dålig dag och jag råkar ha en bra, imorgon kan det vara precis tvärtom.
Du är inte heller så förlorad som du kanske tror eller inbillar dig att du är. Hur jag vet det?
1: Du har insett ditt problem, det tyder din blogg på, du bloggar faktiskt och erkänner ditt problem för alla därute som vill läsa!
2: Du tar emot hjälp från dina föräldrar, du åker till en plats som gör gott för dig, där du kan få ro, du värnar om dig själv! Nånstans långt inne vet du att det finns en person som är värd att älskas..
Har du ännu skaffat boken Mattillåtet? Jag ser så många misstag du gör med din mat, du skulle kunna rätta till så mkt genom att äta bättre! Svälten när man känner sig bra, ren och fin är så bedräglig, det är vår absolut största fiende! Under en tid framöver tycker jag att du ska tänka på hetsätningen som en annan person som du för ett krig mot..namnge den gärna..denna person är elak och vill hela tiden lura in dig på fel vägar, och det blir din uppgft att vara på vakt och se till så att den här andra personen i ditt huvud inte blir tillräckligt stark för att ta kommando.
Tänker på dig!
Lotta
Lotta: Jag blev tårögd av din kommentar idag, den prickar rakt i hjärtat. Jag väljer att ta åt mig av det du skriver:
1.(:-)) Jag har insett mitt problem och jag erkänner för mig själv att jag har bulimi. En gång för alla. Det är inget jag ka råda för.
2.Jag har förstått att det faktiskt finns människor som kan/vill hjälpa mig (du är en av dem)och nästa tisdag har jag fått tid på en ätstörningsenhet. Jag ska INTE avboka denna tid.
Och gumman, nu har jag varit inne på adlibris och beställt hem en massa litteratur, varav mattilåtet som fröken så entusiastiskt rekommenderar:) Ser fram emot att läsa den!
Nog om mig nu, hur går det för dig? Hur lägger du upp dina dagar? Klarar du plugga/jobba samtidigt?
Tänker på dig med!
Kram kram kram
Förresten Lotta, bra det där att namnge "den" - min får heta..hmm..ska fundera ut något. Vad heter din?!:)
