Tänkte om.
Jag leder över ätstörningen just nu, under förmiddagen var det jag som var dominerad och offret. Jag bestämde mig för att ta kommandot, och åt en svampsoppa. Svält leder till allt annat än lycka, så var det ja. Det känns bra nu, visserligen var jag livrädd för att hamna i hetsätningens händer..men mina vara starkare. Skönt. Jag fixade mig lite, körde några inre monologer med med själv..och har nu kommit på den underbara tanken att ge mig ut på en promenad/joggingtur. Vill tillägga att det är mina första steg utanför min dörr efter att ha isolerat mig i ca en veckas tid i min lägenhet. Då varvat mellan de mest fruktansvärda hetsätningar, och hysteriskt gråtande. Nu vill jag dofta och känna på naturen. Nu vill jag bränna fett (observera då på gott och ont).
Ni som lider av bulimi/matmissbruk känner förmodligen igen er, det är ett helvete att ressa sig upp..igen, igen och igen efter ett bakslag. Det är ju inte direkt första gången vi tvingas att göra det. Fan vad starka vi egentligen är. Tok starka:).
Nu gör jag det som jag tänkt och planerat, innan demonen tar mig. Jag ska springa ifrån den.
Hur har eran dag varit vänner?
Sara<3
