Torsdag 080508

Det var helt underbart att komma ut i luften igår, blev en tur på ca 4km..inte helt säker. Men skönt som attans var det!

Idag vaknade jag upp med en något mindre ångest än vanligt, smålog en aning för mig själv, och tänkte fina tankar. På allt jag har, på allt jag älskar i livet. Med risk för att ha riktigt dålig "timing" nu, men jag skriver ner dagens vikt..måste göra det (den sjuka jag...?!). Eller behöver det vara fel att göra det, utifrån min situation? Jag tänker lite såhär "inte hetsäta, du ska skriva ner din vikt på bloggen för Sverige imorn"..är det en snedvriden tanke? Osäker. Nåväl, vågen visade: 62,6! Hur är det möjligt..jag och min kropp känner inte varandra, vi hör inte ihop, inte än iaf. Ibland händer det att vi samarbetar, men oftast är vi oense.

Nu dricker jag min kaffe med kanel, planerar att äta ett kokt ägg och något mer snart...känner mig tom i magen efter endast 100 kcal igår..plus träningspasset då. Vet att det inte bra, fullt medveten om det, borde lägga allt åt sidan och stoppa något i magen nu. Genast. Jag vet, jag vet. Så jävla svårt när jag känner mig, för stunden, lite glad..livrädd att denna glädje försvinner så fort mat kommer ner i magen. Det borde vara tvärtom, det kommer att bli så. Det vet jag. Jag var ju sjuk ja, det var så det var...friska männniskor reagerar inte som jag på mat.

Ta hand om er, så hörs vi lite senare, ok?!
KRAMAR OM ER ALLA!


Kommentarer
Postat av: Lotta

Hej! Oj vad vi låter lika i våra personligheter :) Ibland önskar jag ..konstiga tanke..att någon av mina nära vänner hade samma problem som mig, så att de kunde förstå eller så att jag kunde identifiera mig i någon.. Då är det tur att nätet och bloggarna finns!!

Ska bli kul att läsa din blogg =)
Kram Lotta

P.S. Jag mår mkt bättre nu och är helt övertygad om att jag nu ska klara tre veckor utan hetsätning.

2008-05-08 @ 20:50:11
URL: http://bulimiochbehandling.blogg.se
Postat av: Sara

Lotta: Då måste jag erkänna att jag kan önska precis detsamma..jag har aldrig pratat med någon av mina vänner om min bulimi...jag antar att det ligger så mycket skam och skuld i sjukdomen. Jag känner mig som ett "monster" under mina hetsätningar..usch får rysningar nu. Det är ju inte vi, personligen som äter på något sätt..Jag inbillar mig det iaf.

Nää gumman, det är sannerligen INTE värt det, att känna denna njutning, kick, tillfredställelse eller vad man nu kan kalla det, (hestätningens första runda) för att sedan sluta upp i den misär som hetsätningarna medför..ÅNGESTEN,SKAMEN,SKULDEN, ISOLERING(i mitt fall, klara inte att träffa någon under dessa dagar)...ja listan kan göras betydligt längre.

Åå vad skönt att höra, vad glad jag blir, jag tror på dig..och på mig själv(dock med en rad frågetecken efter).

Har en känsla att vi kan hjälpa varandra..VI SKA KLARA DET HÄR!.Inget annat är ett alternativ.

Vi hörs snart igen hoppas jag:)

Hejsvej goa tjej!
KRAM,
Sara

2008-05-08 @ 23:08:47
URL: http://www.nooneputbabyinthecorner.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0