NO ONE PUT BABY IN THE CORNER.

Mitt dåliga samvete kring den här bloggen slår verkligen över mig nu. Jag vill rikta ett litet förlåt till mina läsare. Jag ser i statistiken att många av er fortfarande tittar in här. Ni förstår, saken är den att jag numera prioriterar att blogga på min vanliga blogg. Jag vill bli så mycket jag , jag bara kan bli nu. Då gynnar det mig inte att ha två bloggar, nästan som två personligheter. Men ni ska veta hur tacksam jag är för allt stöd jag fått av er här. Jag kommer definitivt att återkomma på ett eller annat sätt. Men min tanke är att stänga ner denna blogg, för ett litet tag- och skriva vidare på min bok nu. Jag kommer att använda en del materiel ifrån bloggen. Jag längtar efter att bli ett med mig själv, jag känner mig för "itudelad" för att fortsätta blogga på två olika håll, som om jag var "Sara och en sjukdom" lixsom..ja, jag tror ni förstår. Men allt har sin tid och sin plats i livet. Nu är det dags att gå  vidare.

Jag skulle, verkligen vilja ge er min vanliga blogg adress, så att ni kunde följa mig där, men jag är inte redo att "komma ut ur garderoben" ännu. Jag tror mig att ni också förstår det. Ni är otroligt starka, och ni har givit mig helt gudomligt med pepp och stöd. När allt känts som svartast. Jag är glad att jag fått chansen att lära känna så många via bloggen och även träffat några av er i verkligheten. Jag beundrar många av er - på mång olika sätt. Det är synd att vi ätstörda inte inser hur fina vi egentligen är. Tala om - slöseri med skönheter!

Jag tror inte längre, jag vet att allt kommer att bli bra. En vacker dag. Om ni verkligen vill. Och det är just precis vad vi ska kämpa för. Jag tror att nästan alla av oss har ett litet "vill" kvar (även om det inte känns så), om ni letar tillräckligt. Utveckla erat vill! Då kommer det att bli stort!

FRIHET.

Mina änglar, tack för allt.

Kärlek,
eran
Sara