Opålitlig.Ovärdig.Oliv.OOOOOOrka.
Jag är ganska chockad i nuläget, vad hände med underbara, starka å grymma Sara?!? jo, hon föll och det rejält den här gången. Allt talar emot att det skulle hända. Jag föll hårt, snuskigt, matigt, fettigt och ovärdigt häromdagen. Jag ligger ner- fast murad i skiten, knusad, söndrig och min person (som började titta fram) är som bortspolad. Inte nerspolad iofs den här gången, jag hoppa spyan. Ett av mina löften har jag således hållit benhårt på.
Som jag tidigare svamlat om, om ni minns så avgav jag 2 stycken löften till Göran innan jag lämnade kliniken i Mora. Ett har jag härmed brutit. Nu i helgen. Jag har adrig känt mig så misslyckad, ynklig och ovärdig någonsin tidigare. Samtidigt som all hets-attack-mat-helvete-ångest kills me!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Ok ok, jag har hållit mitt löfte till 50%, det finns hopp för mig. Fick precis sms besked, imorgon kl 08.00 blir det telefon möte med Göran. Jag skäms, som en våt hund. Fast en mätt och överfet sådan. Ungefär.
Jag som hade en super vecka- super motiverad, super social och glad och super stark med en massa vilja. Its all gone.
Någon som vill handleda mig i hur jag tar mig upp igen? Och för att ge er mer kött på benen- jag har hetsätit i tre dagar dvs ca. 18 000 kcal. Hur blir jag snabbast möjligast av med hetsätningskilona? Jogga/löpa eller promenera? Svälta är inget alternativ. Jag vill ju inte hetsäta igen. Och det är precis vad svält leder till, vilket många av oss aldrig sig. Jag vill bli frisk. Det är just vad bloggen står för.
Så vill jag passa på att tacka Lisa för en super mysig pratsund hos mig igår! Och Malin jag hoppas att du fick mitt sista sms om att du också var välkommen?! Sedan ni andra, ni som får mig att le, skratta, hoppas, läsa och faktiskt gråta ge er fan på att det är ni som bestämmer i era liv. Inte bulimin. Inte hetsen. Inte svälten. Inte träningen och inte omständigheterna. Ni!!!
Kärlek från en sorgsen själ, men kärlek kan hon fortfarande minsann ge♥
Sara
En Stor Kram Sara! Det kan inte gå bäst jämt! Var inte för hård mot dig själv, som du skrev, du hade ju gjort så mycke bra innan! Dåliga dagar har man också! Kram kram kram kram kram! =)
Sara du har gjort otrologa framsteg som börjat på en behandling. Du borde vara så stolt över dig själv som vågar släppa allt annat och vilja bli frisk. jag avundas dig gällande detta så mycket, du anar inte. Och att du fortfarande kämpar så mycket. Fortsätt så!! Kram!
Lilla Gumsan,
Jag vet att du kan vända det här nu men jag är tyvärr inte den bästa förebilden där. I 16 dagar varade min sista hetsätningsattack förra gången (tog "slut" för 5 dagar sedan), brukar annars hetsa 2-3 dagar varje eller varannan vecka, och jag har valt att vända den med att äta aldeles för lite hur dumt jag än vet att det är. Och vet du vad, det funkar inte ens :( Jag vet vad som funkar, att äta lite och ofta och det ska jag göra nu också + lite promenader på det. Det är det man måste göra för att bli frisk. Tror inte att det finns något annat alternativ...
Sara, du vet väll att styrka inte handlar om att aldrig misslyckas, det handlar om att orka ta sig upp och det är vad du ska göra nu. Det kommer göra dig starkare, och både du vet att ett tillfrisknande inte är smärtfritt. Jag känner din styrka ända hit och jag vet att du klarar av det.
Jag fick ditt sms, men jag hade inte en av mina starkaste dagar då.. så jag valde att inte komma. Om jag ska vara riktigt ärlig så var det ren feghet för jag "vågade" inte ta bilen upp eller tåget eftersom chansen att jag skulle köpa en stoooooor godispåse på vägen var typ 90%. Jag vet att det är fegt, men jag kan inte trilla tillbaka igen nu, inte efter 16 dagar a minst 6000 kcal per dag... det går inte...
Jag önskar att jag kunde vart där för dig mer i helgen ändå. Jag tycker du är jätteduktig som inte spydde, alla guldstjärnor till dig. Jag har också lovat mig det (går nästan) för jag vet att man måste sluta kompensera för att bli frisk.
Du kan klara detta nu, jag tror på dig.
SMS a gärna om det är ngt.
Kramar
Nä, dom är inte borta! Men de går över snabbare än innan. Och jag vet att det går över, tids nog. Svälten har jag nästan blivit rädd för på ett sätt, för jag vet att den triggar. Men min hjärna hittar på många fina idéer hur jag ska svälta, men jag vägrar. Så mycket som jag tränar så går det inte, det straffar sig på en gång. Och spy, jag vet att den bara blir värre dagarna eftåt om jag gör det, magen blir svullnare, hunger/mättnad försvinner ännu mer. Så svält har jag undvikit länge nu! Stolt! =) Spyr gör jag inte alls lika ofta. Sen har tyvärr hetsen blivit mer igen de senaste veckorna, men jag tror de vänder nu! Jag ska verkligen försöka att de blir så! Jag tror de har varit lite mycket med skola o allt o det påverkat mig.
Stora Kramar!
Allt är möjligt! =)
Jag bor i Malmö, själv då?
