NO ONE PUT BABY IN THE CORNER.

Du behöver inte vara rädd och ensam längre, jag finns hos dig.

Kära, lilla och vackra barn. Du har det svårt nu, du lever i en tid som inte borde få finnas. Men nu gör den det, nu är din situation som den är och den finns för att säga dig något. Den finns av en orsak. Tro mig, jag är, om jag tillåter mig att säga det själv en klok människa och jag ser det du inte förmår att se just nu. Om du vågar lita på mig så lovar jag att ditt lidande kommer att försvinna.

Jag ser hur du kämpar, jag ser hur du skriker åt, gråter hysteriskt åt, skrattar åt, men allt oftare hur du börjat resonera med dina demoner. Det är bra lillan, det är konstruktivt och till din fördel. Det är trixigt och det är ingen lätt match att bli sams med sina värsta fiender. Du har säkert hört uttrycket i något sammanhang, "stå nära dina vänner, men stå ännu närmre dina fiender"? Skulle du, hjärtat mitt, kunna känna, tänka och agera utifrån en sådan tankegång? Jag ska förklara i närmare ordalag vad det skulle komma att innebära för just dig, just här och nu.

Du upplever dig ha ständiga demoner, negativa tankar, ångest och fiender omkring dig. Du ser och känner på dessa som dina fiender. Du stöter bort dem, du blundar och håller hårt för öronen och ignorerar. Dy flyr, men som både du och jag vet så kommer dem ikapp dig. Det är där du ska göra en förändring. Precis i den stunden då du tidigare förklarat dig besegrad, faller offer för ditt missbruk och tillåter ångesten att komma. Precis där ska du ändra taktik. Du kämpar emot (alltså fel strategi min vän), försöker hejda och stoppa det du fruktar allra mest, genom ett frenetiskt fäktande med varenda liten tillgänglig cell i kroppen för att undkomma dina fiender. Så lillan, har du provat att föra en längre och djupare diskussion med dem någon gång, lyssnat lyhört vad det har att säga dig, ifrågasatt eller nickat igenkännande och på så vis beslutat dig och valt en strategi? Varför existerar dessa negativa energier/demoner överhuvudtaget i ditt tankesystem? Kan du på något sett utforska varför det kommer och hitta ett sätt att bemöta dem på? Skulle du kunna resonera dina demoner till rätta (för du vet det enda rätta för just dig) i en hövlig ton och med ett lugn i kroppen?

Du förstår, jag sitter nämligen på dessa svar, jag har förmånen att veta att du är en listig liten filur som egentligen vet hur du ska få bukt med din problematik. Jag tror, förvisso med hjälp från vänner, familj, psykolog Anna.A och psykolog Göran.C att du har just denna förmåga. Du behöver inte kriga för att få det du vill, du behöver inte gå över lik och utstå ett "helvetes andra världskrig" för att bli frisk. Vägen är lättare än så. Bollen ligger hos dig nu, men du måste våga tro på mina ord till dig. Jag kan bara, än en gång berätta att jag ser din potential, jag ser ditt verkliga värde och jag ser din inneboende styrka. Du kommer, bara lugn Sara, så småningom komma till denna insikt som jag talar om. Och inte nog med det, du kommer att börja agera och handla därefter. Till dess, så uppmanar jag dig att våga stanna i dina känslor- obehagliga som lustfyllda för att nå dit du vill. Jag vet dithän du strävar, och jag ska tillsammans med dig ta dig dit. Du har kraften, den är så tydlig för oss andra runtomkring dig. Kanske är det just en av andledningarna till att du "klarade" dölja din sjukdom i över fem år? Det kräver nämligen en och en annan "styrkeinsats" för att genomföra något sådant min vän. Skämtåsido.. i allt elände. Jag ser att du drar på smilbanden nu, du är vacker när du ler och med det leendet kommer du långt. Jag ser dig redan vid målet.

Ingenting är förgäves, ingenting är bortkastat och inget existerande eller icke existerande kan ta kontrollen ock kommandot över dig. Du är högst delaktig i dina val. Du sitter där i din fantastiska smak- och inredningsfulla lägenhet av en orsak. Om så med ett söndrigt hjärta, men också det av en orsak. Inbilla dig inte för en sekund att det inte skulle finns någon mening med ditt liv. Det är rena och skära dumheter utan några somhelst adekvata fundament. Jag sitter nämligen på facit i handen, läser innantill och konstaterar med blotta ögat att du väntar en ljus framtid. Du är och förblir, med den största garanti som må så existera- den verkställande direktören i ditt liv!

Så till sist, min tappra vän- torka tårarna och känn dig trygg i den sanning som jag nu ger dig. "Det missbruk du en gång varit i", kommer aldrig tillbaka, det kapitlet har du avslutat för längesedan. Du kan lämna det bakom dig. Kom nu ihåg, du styr och bestämmer över dina val i livet och jag finns med dig överallt. Jag sviker dig aldrig. Det löfte kan du sannerligen lita på.

Jag skulle ha skickat dig brevet för längesedan, men var sak har sin tid och vissa bitar föll sig som så, att du var tvungen att gå igenom dem. Du har kommit ofantligt långt på din resa, och din belöning väntar alldeles bortom hörnet.. frihet Sara! Din frihet är påväg!

Jag tror mig våga släppa taget om dig (missförstå mig inte) av den enkla anledningen att jag, till fullo litar till din egen förmåga att bemästra och ansvara över ditt liv. Det har du mitt ord på. Jag är stolt över dig, precis en sådan stolthet som bara en mor kan känna över sin dotter. Så stolt är jag nu.

/ din vän.