NO ONE PUT BABY IN THE CORNER.

Vad i hela friden är det här för känslor? De är sköna, lätta och oförskämt behagliga. Mitt liv är lyxigt idag. Jag måste haft en enorm tur, återigen turen att hamna här. Jag är upp över öronen tacksam för det. Även tacksamhet gentemot livet slår mig en dag som den denna. Mora är så vackert, ja t.o.m när mörkret är som mörkast, tomheten som störst och tårarna som våtast. Jag har lagt till med en vana att kliva upp klockan 06.30 om mornarna. Jag gillar att gå upp innan de andra tjerna vaknar, sätta på kaffe och och bara går runt och vara. Andas in den ännu orörda luften. Allt är så rent och klart, allt är så hoppfullt på morgonen. Bulimin sover som djupast då. Min är i alla fall som regel inte specillet morgonpigg.

Imorse var jag på något som heter "pulsing", kort beskrivet handlar det om att se helheten och bli "ett med ens alla tänkbara små kroppsdelar". Även de som är mindre vackra. Jag betraktar mig själv ungefär som så här...jag har ett huvud (tänka sig:)) som består av rätt så kloka tankar (jag hoppar de negativa tankarna just i denna beskrivelse) och många facinerande insikter, sedan ser jag ett vackert ansikte (ögonen som strålar och en mun som putar lite lätt, gulligt va?) och vad mer då? Dessa mer tilltalande delar får gå runt å dra på en offantligt stor och obekväm kropp. Inte undra på att dagarna inte sällan känns så tunga. Det är orättvist kan jag tycka och jag delar säkert denna tanke med många va er andra. Det blir obalanserat och hackigt och inte särskilt lättvindigt att ta sig fram, bara fram till något så basalt som till tåget. Hänger ni med? Tänk er själva, vem skulle orka att gå runt på, släpandes och fajtandes med sin värsta fiende dagarna i enda.. Men på något vänster ska det nog gå, jag och min kropp börjar närma oss en kompromiss, vi tänker oss ett möte på halva vägen. Inte helt enkelt ska skrivas. Men det ligger faktiskt i bådas intresse (mitt jag och "min kropp") att vi båda blir nöjda och uppnår ett sunt och accepterande läge. Det är svårt. Fan så svårt. Men jag vill tro att jag har en plan som kan funka. Som tar hänsyn till det kroppsliga, men också det känslomässiga. Det gäller att ge och ta. Då kan det bli riktig bra!

För att genomföra detta projekt (att koppla samman kroppen med mitt jag alltså) är det viktigt att vara konsekvent och konstruktiv, det håller inte att gå runt och nervärdera sina mindre gillade kroppsdelar eller kasta glåpord åt dessa. Det leder ingen vart, hör ni det? På samma sätt som min kropp med dess rörselser slutar upp med att trycka i mig tvångsmässiga intag av skitmat. Vi är inga "offer för varndra", vi är inte varandras hatobjekt, utan en tillsammans livsviktig helhet som måste existera för att få livet att fungera och för att kunna leva dte fullt ut, utan någrea som helst hämningar och begränsningar. Låter det inte underbart, visst vill man genast börja med att "sy" dem samman? Visst vill vi bli Sara, Lisa, Lisa.W, Malin, Sofia, Kajsa, Sandra, Saphary, Mela, Nolita, Elin, Anna, Lorena, Joel och alla ni andra igen?

Torsdag idag, och vet ni vad..knappt att jag hajar det själv, imorgon har jag varit hetsfri, svältfri och kompensationsfri i 2 veckor. Jag är stolt över mig själv. 

För er som sitter på kammaren och tvivlar på om ni någon gång kommer att bli helt friska, ni kan sluta tvivla nu. Jag har fått det svart på vitt, det är genomförbart.  Bollen ligger hos er själv. Visa att ni är eran egen vinnare. Det är just det som kommer skilja er mellan förlorna. Jag hymlar inte om det, på samma sätt som det finns vinnare så finns det tyvärr också förlorare. Men ingen av er därute hör hemma i den sitsnämnda kategorin.

Att det ska vara så svårt att förstå..puu har precis ätit en stor lunch och eftersom jag inte är "där än"  vet ni stundens olustiga känsla inför mättnaden som för mig är påtaglig just nu. Men jag och ni andra kan istället tänka, "när magen är mätt då jobbar den effektivt med förbränningen däremot  när magen är tom (som vi så många är besatta av att känna) då är förbränningen som lägst". Då är den kass och hjälper ingen av oss i den rikting vi strävar.  För att nämna några ord om kost och förbränning alltså. Vilket inte är mitt favorit ämne direkt. Hehe här är man ätstörd, men hatar allt om kost och förbränning.

Flickor, vi vill bli fina i våra kroppar därför måste vi göra något så enkelt som att börja äta oss mätta! Det går, jag lovar (har inte gått upp ett enda gram sedan jag tillåtit mig att vara mätt i samband med mina måltider). Det är viktigt att ni lyssnar på vad jag har att säga, jag vill ge er dessa råd som jag själv aldrig skulle ha trott på för någon månad sedan. Gräv er inte längre och djupare ner i bulimigraven.

Kramkalas säger vi då:),
Sara