NO ONE PUT BABY IN THE CORNER.

Jag sökte upp det förflutna, jag trotsade en av mina värsta tänkbara "ångest scenarium". Jag begav mig till ett tidigare gym som jag höll till på under mina gymnasie år. Detta för att vara med på en spinningsklass (jag har, som jag tror tidigare nämnt jobbat just som spinnings instruktör) och möta min ångest. Alltså, något som numera är en mycket ångestladdad aktivitet. Men jag älskar egentligen denna form av träning så jag bestämde mig för att göra något åt saken. Idag har spinning blivit så mycket mer än bara ett svettigt spinnings pass för mig, det är många jobbiga känslor som inryms i denna motionsform. Vilket jag sörjer väldigt över.

Under den period som jag jobbade som instruktör ( på den smala och vältränade tiden) levde jag i den så kallade "smekmånadsfasen" i mina äs. Jag finner fortfarande ingen logisk förklaring hur jag orkade (alltid sådär överdrivet positiv och glad också) hålla mina spinngspass ("fat burner" pass på 70 min t.o.m) på den torftiga och minimla födan. Ja, för igår blev jag helt slut trots att jag rikligt laddat upp med protein och bra fett.

Nog om spinning för en stund och nu till något annat. Personligen ser jag inte vitsen med attt sluta hetsäta och svälta, om jag likväl ska gå runt och lida av plötsliga "ångest-panik-sammanbrott"..vilket mig inträffat flitigt på sistone. Tillstånd som känts obekanta och av ett slag som jag tidigare aldrig upplevt. Jag ska kort berätta om ett sådant. Häromdagen satt jag, i godans ro och arbetade framför datorn då jag plötsligt börjar gråta förtvivlat. Min andning blev allt tungare och jag ryckte och spände mina muskler kramp liknat. Min mami var utanför huset och påtade med något, när hon väl kom in hittade hon mig liggandes på toalettgolvet. Plötsligt, låt säga efter 2 minuter reste jag mig intensivt upp, återgick till mitt arbete och satte igång och jobbade som aldrig förr. Ja, vad kan man säga om eller lära sig av denna incident? Att människan och dess hjärnor är några bra komplexa ting. Finns nog inga forskare och proffesorer i världen som kan ge oss en exakt förklaring på en människas alla beteenden. Men hörni, det behöver inte vara någon katastrof för det, utan det som är väsentligt frågan är att vi hittar en individuell startegi för var och en av oss. Helst en strategi som kan förebygga att ångesten ens hälsar på oss, men om så redan skett- hur kan vi hantera situationen efteråt och på bästa sätt ta hand om oss själva? Det får vi alla klura på ett tag..

Men till min slutliga poäng om ångest. Jag är så less på att man använder ordvalet ångest i var och varannan mening som om någon dagligdags, ångest är inget annat än något som vi ska jobba bort. Det är destruktivt och osunt och inget som ska  få " en vardagsmat stämpel på sig". Detta gör mig upprörd. Jag går helt nuts inuti när jag dels hör människor som konstnärer, författare eller vad det nu kan tänkas vara för profession som hävdar att det är ångesten som gör att det åstadkommer sina verk. Jag tror inte ett dugg på det, ångest förlamar människan -då må det väl vara mani som dessa gossar upplever i deras skapande timmar. Inte ångest i alla fall. Det är min åsikt.

Jag har apropå ångest ett förslag till er, för ingen av er (iaf bland de jag känner) vill leva ett ångestfyllt liv. "Utmana dig själv med något som hindrar dig i din vardag p.g.a av ångest, om så något i mindre skala som är ångestladdat eller rentav utlöser ångest gör dig. Detta kan nog låta högst dumdristigt för den oinvigde, men observera att jag skriver utifrån mina erfarenheter och upplevelser. Sedan har ni såklart fritt val att anamma eller avslå. Det är förbannat jobbigt i stunden, men känslan efteråt är..euroforisk.Helt magisk! Tror ni att jag somnade skönt efter mitt spinningspass igår eller? Och det bästa, nu har jag precis "bockat av en situation som framkallar-ångest-känslor på min to do list". Alltså, ett steg närmare mitt ångestfria liv! Nu ska jag belöna mig själv med manikyr och mys med världens bästa vän!

(Oj, det här var mig ett riktigt ångest laddat stycke till inlägg)

Ta hand om er. Och tack alla för era stöttande och kloka kommentarer, mail och ett extra stort TACK riktat till Sofia gumman som snart kommer ut med sin bok!

Lycka,
Sara