Nu funderar jag ska ni veta..
Mamma och pappa kämpar och krigar också mot min bulimi. Många människor är så värdefulla för mig, nu vet mitt älskade ex också (vi var ett par i ca 4,5 år, men bulimin åt tillslut upp vårat förhållalnde som resultearde i att jag gjorde slut med, kanske mitt livskärlek och sökte mig vidare efter bekräftelse). Han tog det bra, förstående-jag har verkligen underskattat vänner och familjs sätt att reagera och bemöta mig när jag berättar om min bulimi. Folk är så mycket bättre och klokare än vad jag föreställer mig. Jag går ständigt runt och tror att alla människor dömer och värderar mig, oavsett om jag skulle väga 48kg, 80kg, "gå på gatan" eller dansa "hula hula". Jag vill ifrån denna omvridda och påhittade, för mig enda "sanningen" då jag benhårt håller fast vid denna oavsett och på så vis drar felaltiga slutsatser. Det är ju för fan pga av dessa "helknasiga tankemönster" jag utvcklat bulimi. Det är triggerfaktorerna. Men dethär är banne mig inte lätt, då jag, helt ärligt i alla lägen tror att jag tolkar, uppfattar och dömer allt "rätt".
Innebär detta, alltså att jag inte behöver gå ner 10kg i vikt? Träna 2 timmar om dagen? Sätta alla tentor med mer än godkänt på första försöket? Alltid ha plattat och fixat hår och snygga (välsittande) kläder? Att bete mig "rätt" och socialt säkert i alla tänkbara situationer?
Är det så att jag får, just nu 25/-09-torsdag kl 18.30 vara: ledsen, uppgiven, nere, förvirrad, svullen, lite halvtjock, lite halv dallrig kring lår/rumpa/mage och pluffsig i ansiktet? Är det tillåtet att gå omkring i stora kläder för att dölja alla svullokäk kilon? Och är det ok att inte yttra sig och hålla "lådan ikväll", då jag faktiskt inte har något vettig att komma med?Jag vill bara vara i min återhämtingsbubbla ett tag nu.
Jag tror jag gör så. Jag tror allt detta är tillåtet..?! Däremot inte att hetsäta, svälta eller hata mig själv..?!
Där sätter jag punkt för nu.
Vi hörs sedan.
Sara
(p.s LISA-♥TACK♥! d.s)
Absolut tillåtet.
Håller tummarna för dig:)
Karl-Petter!! Haha, tack! Dagen skratt gav du mig där! =)
Sara, man behöver inte var mer än den man är. Och orkar man inte de för stunden så är det okej också! Du är bäst precis som du är! Jag förstår precis vad du menar med att man tror att man tolkar o uppfattar saker rätt hela tiden! Män bara för att man tror det betyder inte det att vi inte kan ifrågasätta det. För vi vet att vi är sjuka, och vi vet att vi inte tänker rätt. Så vi måste ifrågasättal, även om de känns som det är helt självklar att alla tycker vi är tjocka, fula elaka och misslyckade på alla sätt. För det är inte så! Stor Kram!
Varför slösa bort tiden med tat hela tiden försöka bli bättre på något, när du redan är bäst på att vara du? Du är unik som du är och det finns ingen annan som du. Och därför så förtjänar inte din kropp denna misshandel, och inte min heller. Och vill du gå omkring i förstora kläder så gör det, jag gör oxå det när jag inte känner mig okej. Efter ett tag så vågar jag titta ut lite, men allt handlar om självkänsla. Bulimin har orsakats av dålig självkänsla så det är här vi måste bygga. jag vill ge dig ett tips, du har säkert hört det förr, men det funkar. varje gång du står framför spegeln så titta på dig själv och säg 'jag är vacker'. I början känns det lite dumt, men efter ett tag känns det ganska bra. Testar du?
Skriver en hemtenta i antropologi som är en delkurs i Freds- och konfliktvetenskap. Vad gör du om dagarna? Kram!
vad duktig du är!
precis de du skriver skall du nu göra. fokusera enbart på dig själv, gå in i din bubbla och gör saker som du mår bra utav. Försök ignorera omgivningen, försök trivs med dig själv först!
puss
