Jag vill blåsa bort den..psssjuuu.
Precis sådär när man blåser ut ljusen på sin födelsedagstårta (det måste vara mammas krisptårta förståss). Precis så vill jag göra med bulimin, med ett enda stort och samlat kraftpuste. Styrkan har jag ta mig fan inom mig nu.
Släckt å borta. Aldrig mer igen. Kaputt och dödad.
Vi får väl se om "bulimia nervosa kan återuppstå" från det döda? Vi har ju alla erfarenhet av att den kan vara ganska så oförutsägbar..
( jag har funderat på att ge några av er min "riktiga" bloggadrees, en del har följt mig så länge och ni vet inte ett skvatt om vem jag är utöver den där Sara med bulimi. Det vill jag visa mer av. Många av er har verkligen blivit viktiga människor i mitt liv. Det kanske är på tiden att jag visar lite mer av mig själv än bara den trasiga själv som döljer sig bakom denna blogg. Det finns ju faktiskt så mycket mer. Idag har jag förresten en helt bulimifri dag)!
Hur går det för er?
puss♥
Vilket flyt du har när du skriver. Älskar att läsa dina inlägg, även om de ibland är lite dystra. efter allt kämpande så tror jag att bulimin blåses bort av sig själv, eller jag hoppas iaf det. Ha en trevlig dag .. Kramar
Va härligt att du har en bra dag! Passa på och njut, och va beredd att attackera om det behövs! :)
vill gärna läsa mer, de vet du :)
de var ifrån mig ju :)
Härligt med bulimifri dag :)
tack för din blogg.
kram
sov igår när du ringde. tog min sömnis och somna nog vid nio typ :) sova är ganska så skönt. men ja drömmer så himla mkt jobbigt.
hur har din dag gått???
hej gumman. självklart är vi alla sugna på att läsa din "riktiga" blogg. jag har också en sån. mailar gärna adressen. :)
grattis till en bulimifri dag! du rockar.
Gud vilken snygg blogg du har! Jag är glad att du har haft en "bulimifri dag", det låter roligt. Jag önskar att jag också kunde få vara glad. Tyvärr är denna (eller alla) ätstörning hemsk och ibland undrar jag hur man ska komma ut levande ur det här. Är det rimligt att man ska behöva må så dåligt. Önskar att det fanns någon som kunde komma och rädda oss allihopa på studs. Ungefär som en brandman som bara lyfter ut oss härifrån till det vanliga livet.
Oj då, det här kanske inte var en särskilt peppande kommentar, men jag vet inte vem jag ska skriva till annars. Har så mycket (fast samtidigt så lite) inom mig. Hoppas du fortsätter vara bulimifri i alla fall. Eftersom det inte finns några ätstörningsbrandmän är det väl upp till oss själva att göra något åt det. Lycka till!
Kram
Vart är duuu? saknar dina inlägg!
Jag saknar också dina inlägg! Läser allt du skriver!
