NO ONE PUT BABY IN THE CORNER.

Är precis vad jag gör nu, mitt inatten. Jag avsätter 1h (hemmagjord) åt "nattlig bulimiterapi". Så här ser det ut: Jag fantiserar om hur jag rensar godishyllorna, bagerierna och de närmaste matbutikerna. Allt äter jag. Äter, äter, äter och äter. Sådär ja, fullproppad och sönderdrogad.

Jag blundar en stund, känner på det enorma (helt sinnessjuka) suget, småler och blir hög. Hög och dåsig. Nu är det gjort. Låtsas jag. Kicken kom. Och nu återstår bara..ja, ni vet-helvetet i rena ordalag. Nu gäller det. Det är här, just i denna stund (sekund) avgörandet måste tas. Jag påminner mig själv om, gång på gång att jag alltid har ett val. Vill jag verkligen skapa handling och agera utifrån detta? NEJ. Jag motarbetas, såklart. Vad trodde jag? Men jag är bestämd, denna gång vet jag bättre, denna gång vet jag mitt eget värde. Vem som talat om det för mig? Ingen annan än Sara själv.

Jag bejakar mina kropp och omfamnas av mina känslor, låter suget vara och bero. Lite återstår, men det avtar betydligt nu. För varje tagentplinkande. Borta. Klart. Jag gjorde det, jag lurade mina demoner. Jag vann inatt.

Fantastiskt, vilken grej! Det funka. Jag lurade dem, jag lurade dem och bästa va allt, jag satte dit självaste ledaren- jag vände ryggen åt bulimin!

Nu kan jag somna gott, sova skönt och slippa bli väckt av Mr-bulimi-morgon-ångest. Utan istället av världens största och godaste frukost! 

Det är mycket som hänt/händer inom mig, vem sjutton är denna egendomliga lilla dam? Ikväll har jag för första gången insett vilken enorm styrka jag besitter. Jag är stark likt mitt stjärntecken, stark som en oxe! Jag skulle inte vilja möta mig själv i boxningsringen.

Love,
Sara