Torsdag..och vad mer då?
Det går bra idag, min väg. Jag bestämmer, men jag kan anpassa mig efter och rätta mig till vad som dagen faller in; mao tänka om och kompromissa. Den där skiten ni vet. Livet är en bråkdel mindre plågsamt idag. Igår var det mörkt. Ovärdigt, men jag lärde mig något av den dagen..vad vet jag inte. Kanske skulle det kunna vara en så banal sak som att äta bra lunch utan att för den saken hetsäta lunch. Idag var jag orädd för maten. Idag tuggade, svalde och njöt jag av maten. Så ska melodin tralla. Det gillar jag.
ni förstår..det händer rekordmässigt sällan.
Hur gjorde jag då för att bryta av igår? Jo, jag grät och bölade som tusan. Oj vad tårarna sprutade, som ett vattenfall. Mitt hjärta till mamma hämtade mina små fotgångare till dojjor och vi begav oss ut. Ut i spåret och jämsmed en slinga på 9km. Bra gjort va? Efter en attack lixsom, det var första gången. Det var starkt gjort. Jag kund givetvis inte undgå att känna hur min hetsätningmat á 6253 kcal guppade i magen lilla (läs stora förstås).
Jag har börjat nedräkningen, 4 dagar kvar tills jag sätter mig i bilen och styr milen mot behandlingshemmet i Mora, lånty uppe i Dalarna. Tänk om jag blir en liten dalkulle:)!
Iaf, äntligen.
Jag håller er uppdaterade, var så säkra.
Några ord från mig..
Malin: Ha nu en kanon resa till La France-du rockar likt den där lilla bebisen vi matbordet i tv-reklamen du vet:)!
Lisa: vi ses imorgon min fina vän, längtar..
Sandra: När ska du ta det där livsviktiga (hel yes!!) breaket från ditt jobb? Hur ska du kunna bli frisk när du inte sätter det i första hand? Du är så jävla bra förstår du, därför får det bli våran uppgift att dra ner på ditt tempo..hur nu detta ska gå..
Sofia: du är bäst, du är min hjälte. Det vet du redan.
Nolita-tusen tusen tack för din kommentar, den värmde så jäkla mycket. Du berörde mig.
Kajsa: du är enormt stark, du har kommit så långt. Jag läser och lär mig mycket av dig.
Saphary: Du är den sötaste, i särklass! Du får mig alltid på gott humör.
Helena: Massa tackKRAMAR till dig i Sthlm. Du är underbar-vet du det?!
Christine: Jag önskar att jag hade varit lika klok och insiktsfull som dig när jag var i din ålder. Du vet vad som är bäst för dig- så se till att följa det!
Och till alla er andra, mina trogna läsare-TACK för att ni finns!
(åå nej det här var inte tänkt som något slags "bloggfrieri" i hopp om att få ännu mer läsare, NEJ, det här är äkta vara. Det här är bara otoligt tacksamma jag)
Er glömmer jag aldrig.
Och så dethär mina vänner:
Jag måste bara tipsa om ett substitut till vanligt snacks på kvällen som så många ggr slutar upp med hetsäting: skär broccoli i små bitar, salta, häll lite olja över och pressa vitlök ovanpå och tillsist släng in rubbet i en eldfast form i ungnen. Låt vara i ugnen i ca 1 timme, VOILÁ, sedan har ni världens godaste snacks som smakar GODARE än sourcream onion chips! Det ni!Tack för dina fina ord på bloggen =).
Nöjer mig idag med att läsa lite av era bloggar!
France it is!
Du har också tagit ett stort steg nu! Snart bär det av! Det kommer gå bra! Kram! =)
Tack men jag rockar inte alls, jag är en jävla förlorare........
Bra tips! :)
vad är det för behandlingshem du ska till? (du har säkert skrivit det tretusen gånger förut, förlåt:P)
Woooow :O Det måste jag testa!
