Tragiskt.
Förstår ni vilken makt media/samhället har över oss? Förstår ni egentligen..nä jag tror inte det. Hur i helvete kunde det få gå så här långt, varför sa ingen av oss STOPP?
Här sitter jag med kurrande mage-och kämpar emot att stoppa något i truten-allt för att "passa in".
Jag är så medveten om ALLT, ändå är jag oförmögen att "bojkotta" denna sjuka sjukdom.
Jag gör en enklel ekvation i mitt huvud, jag har varit olycklig och tjock i typ ett år, därför ska jag prova att vara mager och se vad som händer. Vad har jag att förlora, när jag redan har förlorat allt? Förstår ni hur jag tänker?
Jag ska bli smal, och jag ska kunna bära vilka kläder jag vill. Hur ytlig får man lov att bli?! Men när jag tänker en gång till så inser jag att det ligger andra faktorer bakom..
SVÄLT-DU ÄR MIN ENDA VÄN.
Men kära kära du! Gör inte så här mot dig själv. Tro mig, du blir inte lyckligare! Bara det faktum att din hjärnas kemiska reaktioner gör dig deprimerad av sväl är anledning nog. Allt annat jag kan säga låter som klyschor så jag tänker inte säga dem. Jag är lyckligare nu när jag var 64 än när jag vägde 53. Jag vill så klart gå ner de där "extrakilona" men det får ta sin tid och ska inte få mig att falla dit. Det ska komma för att jag blir stabil - för att jag undan för undan slutar hetsäta. Hoppas du också kan tänka dig in i ett sådant mindset. Det går! Svält löser inget. Det visar INTE på disciplin. Det visar INTE att du är framgångsrik för att du är smal. Folk tycker inte mer om dig. DU tycker inte mer om dig. Och du kommer inte bli lyckligare. Tro mig. Låt det ta sin tid. Balans - det är mitt motto. :-)
Soliga bamsekramar (och tro mig, en dag blir allt bra)
såg att du kommenterat på min blogg, skönt att veta att man inte är ensam. Ska ta och läsa lite på din blogg nu. Sköt om dig. Kram