Längtan.
Jag vill tillbaka, eller frammåt?! Jag vill klä upp mig, dricka drinkar, dansa på bardisken, skratta och ligga (haa?? trodde ni inte att vi bulimiker har ett sådant behov or what:-), ja sådär alldeles levande galet. Jag har en inre längtan att bli "slå ut", en levande Sara som är närvarande, pålitlig och håller det hon lovar. En Sara som glömmer tid och rum, som älskar att umgås, flamsa och muppa sig. Som älskar det där jävla helvetes livet.
Jag längtar så det gör ont. Jag vill ha tilbaka mitt liv igen, eller kommer jag få ett helt nytt då jag bli frisk från min ätstörning..
Jag tog ett kvällsdopp med mamma ikväll, underbara mamma, och jag kan lova er att jag inte visat mig i badräkt eller badat i havet på över två år!!! Framsteg-AGAIN!
Detta var fantastiskt, jag kommer leva länge på mitt kvällsdopp. Så sant det. Vi bor nämligen vid havet. Underbar plats för rehab:)
Ibland undrar jag över vilka just ni är, ni andra bulimiker som läser min blogg.. hur ni tänker och beter er.
En styrka gror inom mig, jag har bestämt mig för att jag bestämmer-jag är och förblir inget offer. Svårt..tankarna är dumma dumma och demonerna tycks aldrig somna.
JAG ÄR STARK-JAG ÄR EN VINNARE. Det visste jag, egentligen redan som lillskrutt. Det är precis vad jag kommer att ta upp igen. Den förmånen ska jag ta till vara på. Jag har en gång älskat mig själv och skrattat pinsamt högt åt mina egna skämt. Så nog finns det inom mig.Tids nog så. Det är värt att vänta. Utan tvekan.
puss!
Ja den som väntar på nåt gått... För förr eller senare så är vi friska igen! Får bara se till att det inte tar fööör långt tid. Eller jo, tid kan de få ta, men vi får se till att leva på vägen! Har du fått tag på någon hjälp utifrån nu när du har berättat för din mamma? Hoppas det! Ha en bra kväll! Kram!
Kämpa på min vän!
