Vad sjutton sysslar vi med?!
Jag ska skriva några rader nu, av högst personlig rang, men jag är nyfiken på era tankar kring nedanstående. Ok?!
Jag ställde mig framför spegeln imorse och detta såg jag:
En ganska så platt mage, otydliga nyckelben (men man såg dem), normalstora armar, vältränade axlar, lite höfter, lite lår, men ganska så vältränade ben, (detta tack vare min löpträning genom åren), ett långt mörkt fint hår, vackra ögon och en flicka brun som en pepparkaka! Vem skulle vända sig om på stan och tänka: " usch så ful, usch så tjock"?? Jag blev tagen på bar gärning, för mitt svar är INGEN skulle göra det-INGEN! Så varför i hela friden ägnar jag all min vakna (och sovande) tid åt att hacka på mig själv? Nedvärdera, misshandla och tortera. Det är precis vad jag sysselsatt mig med 365 dagar om året multiplicerat med 5 minus 10. Dag som natt. Måtte det inte finnas andra mer givande hobbies för en 22-årig flicka?!
Jag ser inte längre det "positiva" i min ätstörning, jag får varken bättre självkänlsa eller ett bättre sjävförtroende med denna destruktiva metod. Observera att jag inte menar att det överhuvudtaget finns något postivt med en ätstörning, men jag sticker inte under stolen med att jag har haft mina "lyckorusdagar" och stundvis befunnit mig i smekmånads fasen. Men som ni ovan läser är 10 dagar inte många dagar av ett tidspann på fem år.
Numera är det ett konstant helvete, så det finns inga incitament i världen som skulle tala för att det "ynka goda" i sjukdomen skulle väga över det hemska perioderna. Dock försöker jag se allt ifrån den ljusa sidan, "bulimin kommer att göra mig oslagbar". Men jag har inget att "tacka" den för. Jag vet ju inte ens om jag klarar mig levande igenom det här. Med handen på hjärtat är jag kluven. Jag tror mina chanser ligger någonstan mellan 30-40% att lyckas. Varken mer eller mindre.
Tankarna kring min spegelbild rörde runt ordentligt idag, och jag körde lite styrka för att frigöra mig några demoner. Jag har nämligen ätit bullar och kokkos kaker som bakats av, inte mindre än mammi. Nu är det nog många av er läsare som tappar hakan och tänker, "vaaaa, bakar hennes mamma bakverk när hon vet att hennes dotter lider av en svår psykisk sjukdom som bulimi?? Jag förstår eran reaktion, fullt ut, men det är en del av min strategi i mitt tillfrisknande. Det kan liknas vid mitt godisätande den där natten, om ni minns. Jag har provat så många metoder så jag har bestämt mig för att tillfriskna på min sätt. I do it my way, helt enkelt. Återkommer mer om detta senare.
Och idag min vänner, ger jag blanka pipsvängen (kan man förresten säga så:-) att det för tillfället vilar ca 5 små bullar och ca 7 små kokkos toppar i magen samt lite glass.
Vet ni varför? Jag toknjöt och tyckte det smakade så gott. Jag har ett fullt acceptabelt bmi och en alldeles..alldeles (tänkte skriva alldels underbar kropp, men det gick inte, det är för tidigt). Att ljuga för mig själv är det sista jag vill göra när jag kommit såhär långt.
Den som väntar på något gott, ja ni vet, väntar aldrig för länge!
Sara♥
Du har så otroligt rätt! Det finns ingen anledning att kasta bort en massa tid på att vara smalast! Och jag tycker inte det är konstigt att du äter kakor och bullar. Det är ju bättre att vänja sig att äta det utan ångest. För ska vi leva ett normalt liv så kommer vi hamna i situationer med fika och åter fika. Och då är det ju faktiskt bättre att vi klarar av att äta det utan ångest.
Stor Kram till dig! (Förresten, jag tror att dina chanser att tillfriskna är bra mycket bättre än så, bara du låter det ta sin tid och du kräver all hjälp du kan få)
Du har så otroligt rätt! Det finns ingen anledning att kasta bort en massa tid på att vara smalast! Och jag tycker inte det är konstigt att du äter kakor och bullar. Det är ju bättre att vänja sig att äta det utan ångest. För ska vi leva ett normalt liv så kommer vi hamna i situationer med fika och åter fika. Och då är det ju faktiskt bättre att vi klarar av att äta det utan ångest.
Stor Kram till dig! (Förresten, jag tror att dina chanser att tillfriskna är bra mycket bättre än så, bara du låter det ta sin tid och du kräver all hjälp du kan få)
Du har så rätt! Finns ingen anledning att slänga bot mer tid på att frösöka vara smalast! Vem mår bra av det? Jag tycker inte alls det är konstigt att du äter kakor. Det är ju bara bra om du lär dig att äta det utan att få panik och ångest. Om vi skall leva ett normalt liv som friska så kommer vi många ggr få fika och då är det ju bättre att vi kan äta det utan att få ångest. Annars är vi snart tillbaka i den onda cirkeln igen.
Stor Kram till dig!
(Jag tror förresten att dina chanser att tillfriskna är betydligt större än du tror, bara du låter det ta tid och kräver all hjälp du kan få!)
Oj, blev inget först, så jag skickade igen, och nu hade de visst blivit två av den första, hihi... Jaja.
Jag bli så glad när jag hör att andra håller hoppet uppe. Om du har en så possitiv syn på din kropp så kommer allt gå bra, det tror jag!
Själv ser jag bara fett, fett, fett.. men idag hade jag lite tråkigt, var ensam hemma, och provade min lillasysters kläder (jag ser henne som smal) och till min stora förvåning så passade alla byxor jag provade, alla! Fattar ingenting, är det någon som spökar??
Tror på dig!
Kram
PS. Jag är lite nyfiken på ditt BMI, vill du avslöja det (vet att det är dumt för mig att fråga men du verkar ändå nöjd med din kropp, kanske kan det få mig att tänka om..)
Jadu..hur många gånger har man inte haft ångest över att man slösar bort det här underbara livet på tankar om mat och ätande.
Jag är ganska frisk nu. Hetsäter inte direkt men mkt godis blir det när man är lite nere.
Tjo. Vet inte hur man svarar på kommentarer, men jag skriver här iallafall.jag bor i norra sverige, vill inte skriva mer såhär öppet för jag vill verkligen inte att någon omkring mig ska veta detta. Msn kanske?
Jag väger idag 66,8 till mina 170cm. Och själv?
Har skrivit lite mer om det i min blogg nu...
Läste ditt inlägg och du har ju precis helt rätt. Du är förmodligen vacker, precis som jag med ett bmi på 23. Ändå denna jävla ångest, heeela tiden. Har verkligen två sidor, en som vill bli frisk, äta regelbundet, och denna sida har insett hur sjukt dethär är. För jag tänker ändå att om jag kunde behålla denhär vikten, ser ändå okej ut, och bli fri från bulimin, skulle det lätt vara värt det.
Fast min sjuka sida säger ät inte, ångest, och en stor portion osäkerhet över maten o allt runt omkring döljer sig.
Jepp, iallafall, jag snackar gärna mer, vi kanske kan peppa varan o göra upp någon typ av plan tillsammans? Lämna gärna din msn om du vill!
Kramar M
