Jag vill bli en person nu!
Jag skulle, verkligen vilja ge er min vanliga blogg adress, så att ni kunde följa mig där, men jag är inte redo att "komma ut ur garderoben" ännu. Jag tror mig att ni också förstår det. Ni är otroligt starka, och ni har givit mig helt gudomligt med pepp och stöd. När allt känts som svartast. Jag är glad att jag fått chansen att lära känna så många via bloggen och även träffat några av er i verkligheten. Jag beundrar många av er - på mång olika sätt. Det är synd att vi ätstörda inte inser hur fina vi egentligen är. Tala om - slöseri med skönheter!
Jag tror inte längre, jag vet att allt kommer att bli bra. En vacker dag. Om ni verkligen vill. Och det är just precis vad vi ska kämpa för. Jag tror att nästan alla av oss har ett litet "vill" kvar (även om det inte känns så), om ni letar tillräckligt. Utveckla erat vill! Då kommer det att bli stort!
FRIHET.
Mina änglar, tack för allt.
Kärlek,
eran
Sara
Nu går vi.
Jag ser det nu. Ganska klart och tydligt. Men ändå långt bort. Men jag ser var jag är påväg. Det oroar mig inte, att sträckan är så oändligt lång. Jag gillar att vandra. Ett steg i taget. Gärna mil. Desto mer behagar jag då jag vet varthän och varför jag vandrar. Det lyser längs vägen, som om någon gjort sig det där extra besväret för att lysa upp min väg. Med tusenvis marshaller. Någon vill vägleda mig den här gången, inte vilseleda. Vägen är en enda lång sträcka, nästintill spikrak med endast ett fåtal svängar..inte som innan. Då det var en ny sväng runt varje grussten. Nu ser jag målet. Mitt mål. Jag ska berätta när jag är framme. Eller så skriver jag det, eller så sjunger jag det, eller så visar jag det. Det kan bli vadsom, hursom, men det kommer att bli av nu. På riktigt. Snart, men ett långt snart. Men ett snart som är värt att kämpa varje hjärtslag för. Jag är glad att jag inte räds varken svett, blod eller tårar. Det är just vad som vill innebära - blod, svett och tårar. Men jag är väl utrustad inför det kommna. Förankrat i hela mig. Kropp och själ. Jag har noga övervägt fördelar såväl som nackdelar. Fördelarna står i överlägsen proportion till nackdelarna. Det var ett underlag nog till mitt beslut. Nu går jag. Följ med om ni vill. Eller det vet jag förresten att ni kommer att göra, ni är alldels för nyfikna för att inte. Människan har alltid varit ett flockdjur. Ett nyfiket sådant. Ingen föds till ensam varg. Ses imorgon. Nu ska jag röka en cigg.
Godnatt.
